Intresset för Mali har aldrig varit särskilt starkt. Fram tills nyligen var Mali ett föregångsland som räknades till Afrikas mer stabila och demokratiska länder. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex 2011–2012 hamnade Mali på plats 25 av 179, bland de afrikanska länderna rankades endast Namibia högre. Kanske är det för att landet varit så pass stabilt som det betraktats som ointressant.
Under 2012 har dock framgångssagan Mali tagit en abrupt vändning. I mars störtades den demokratiskt valde presidenten i en militärkupp, och inom loppet av några månader kontrollerades tre fjärdedelar av landets yta av extrema islamister.
Situationen i norra Mali innebär en nationell katastrof för landets invånare. I skrivande stund upplever befolkningen i de islamistkontrollerade delarna hur den tidigare liberala tolkningen av islam ersätts av blodiga sharialagar. Därtill utgör imploderandet av Mali ett säkerhetshot för hela Västafrika, kanske även för världen i stort. Landet har, som Hillary Clintons utrycker det, blivit ett ”Safe Haven” för islamistiska terrorister. Från ett område lika stort som Frankrike kan tillresta jihadister i lugn och ro planera attacker. Mordet på den amerikanske ambassadören i Benghazi är ett exempel som tros ha kopplingar till norra Mali. Vad väntar här näst?
Utöver att situationen i norra Mali innebär omfattande mänskligt lidande för befolkningen är den av global, säkerhetspolitisk relevans. Således bör den intressera omvärldens beslutsfattare.
De västafrikanska länderna har valt att agera. Förra helgen enades de västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap, ECOWAS, om att sända trupper till norra Mali. Den här vecka ska frågan diskuteras av EU:s utrikesministrar. Och i slutet av månaden tas den upp i FN.I båda fall kommer ECOWAS att betona nödvändigheten av att ta till våld mot rebellerna.
Det är oklart om en militär intervention kommer att lösa tragedin i norra Mali. Vad som däremot står tydligt är att passivitetens tid är förbi. På något vis måste omvärlden agera, om inte av empatiska skäl så av säkerhetspolitiska. Ingen har råd med ett nytt Afghanistan så som det var under talibantiden. Vi har all anledning att bry oss om vad som händer i Mali.
”Det bästa som skrivits i Sverige om situationen i norra Mali” är enligt terroristforskaren Magnus Norell rapporten ”Mali i islamisternas våld” av Bengt Nilsson. Rapporten släpptes av Frivärld i förra veckan.
