”Människor hatar mig, i Afghanistan kommer jag aldrig att kunna känna mig trygg”.
AFGHANISTAN De tolkar som arbetar för ISAF i Afghanistan riskerar att stå utan beskydd när trupperna dras tillbaka. Talibanerna och delar av befolkningen ser dem som förrädare och flera tolkar har redan mördats. Här presenteras en exklusiv intervju, genomförd av Siri Steijer.
Sveriges plan är att all stridande trupp ska vara ute ur Afghanistan nästa år, men nedtrappningen av insatsen har redan börjat. I höstas minskades styrkan från 500 till 400 man och under våren kommer den att bli 300.
Abdul Qaoum fick sluta sitt arbete som tolk åt de svenska trupperna i december förra året, eftersom den enhet han jobbade för inte längre skulle vara kvar. De tolkar som arbetat för Sverige garanteras inte asyl efter avslutat tjänstgöring. Därför lever han nu under ständig skräck, berättar han.
Enligt Abdul var det i slutet av 2012 som de svenska soldaterna i Task Force 82 sa att de lokalanställda tolkarna inte längre kunde arbeta för dem.
– Vi blev väldigt rädda när vi fick höra det, jag och mina kollegor. Vi sa att vi inte ville bli lämnade här, så de svenska soldaterna gav oss löften, berättar Abdul. De sa att vi skulle få nya jobb, i andra delar av de svenska trupperna. Att vi skulle få skydd.
– Men när dagen väl kom, lämnade de oss ändå, säger han. Utan någonting. Efter flera år av arbete för dem, arbete som ingen annan än vi hade kunnat utföra.
Abdul är 26 år. Genom det sprakande ljudet på telefonlinjen hörs gnisslet av en dörr som stängs. I Afghanistan. I mitten av ingenting, som Abdul själv säger.
– Vem kommer att skjuta mig? Och när? Eller kommer någon spränga mitt hus? Jag tänker på det hela tiden. Ingenting går att förutse. Vem bland alla jag möter på marknaden vet vem jag är? Vem är ute efter mig, på uppdrag av någon annan eller driven av sitt eget hat?
Han kan inte bo kvar i landet, säger han. Han är inte längre välkommen bland sitt eget folk.
– Jag är inte samma oskyldiga afghanska pojke som för några år sedan, innan jag tog tjänst hos ISAF. Nu är jag en förrädare som arbetat för fienden. Människor hatar mig, i Afghanistan kommer jag aldrig att kunna känna mig trygg.
Abdul var 23 år när han tog jobbet som tolk. Han är den äldsta sonen och behövde försörja sin familj. Men han lockades även av idén att vara med och förändra sitt land. Att hjälpa till att bygga upp något nytt, stabilt och tryggt. Han såg frihet och möjligheter framför sig; en framtid för Afghanistan.
Nog visste han att jobbet var riskfyllt när han tog det. Men han hade aldrig kunnat drömma om att det skulle sluta såhär.
– Jag var övertygad om att ISAF till sist skulle vinna. Att det skulle gå bra och att mitt land skulle bli fritt. Nu är jag fångad och dömd till döden på grund av mitt arbete med Sverige, säger han.
Abdul berättar att han har skickat brev till svenska militären och till svenska myndigheter, men inte fått något svar.
– Vet du något? frågar han mig. Vad skulle du göra i min situation? Vad ska jag göra?
Det värsta är desperationen, berättar han. Att hans öde inte spelar Sverige någon roll.
– Vi har hjälpt de svenska trupperna och riskerat våra liv i arbetet. På grund av det lever jag och flera med mig under dödshot. Men trots det kan de svenska soldaterna bara gå på planet och flyga hem till Sverige. De kan lämna oss här, de behöver inte bry sig. Och det spelar inte dem någon roll om vi dör eller lever. De kommer inte märka någon skillnad.
– Jag är en av de första tolkarna som trupperna inte har användning för längre. Men snart kommer det bli många fler. Under 2013 ska trupperna minska och som planen ser ut nu ska all stridande trupp vara ute ur landet nästa år. Är det ingen kvar, behövs heller inga tolkar.
Allt Abdul hoppas på är att få ett svar från Sverige om att han får komma in i landet. Så att mardrömmen kan få ett slut.
– Den sista tjänst Sverige kan göra för Afghanistan är att ta med oss hem. Vi som kämpade för friheten sida vid sida med trupperna. Som trodde på uppdraget och som nu riskerar att bli dödade för att friheten inte vann.
