ÖB Sverker Göranson vid Folk och försvars Rikskonferens 2011. Foto: Kapten Patrick Kärrholm/INFOS/Försvarsmakten.
FÖRSVAR Inför Folk och Försvars rikskonferens i Sälen förra året publicerade bloggaren Wiseman en serie inlägg med titeln ”Prolog”. Frivärld Magasin publicerar inläggen på nytt med början idag. Del 2 och 3 publiceras på fredag respektive måndag. Därtill kommer en helt ny del 4 att publiceras tisdagen 7 januari. Del 1 publicerades för första gången 6 januari 2013.
”Ja, jag kan bara medge att 1925 års försvarsbeslut var resultatet av en felbedömning.”
Richard Sandler 1964, statsminister vid 1925 års försvarsbeslut
Inför rikskonferensen 2013 och ett nytt försvarsbeslut
I skrivande stund jobbas det för fullt med att bädda inför nästa försvarsbeslut. Försvarsberedningen fick i somras uppdraget att ta fram underlag för detta. Försvarsmakten fick i höstas en rad mycket detaljerade och framförallt omfattande frågor i form av ”Regeringsbeslut 7 2012”, på vilka svar ska lämnas vid ett antal tidpunkter under det kommande året. Utgår man från skrivningarna i Regeringsbeslut 7 råder inget större tvivel om att det är utför som det pekar såväl avseende finansiering som numerärer inom Försvarsmakten.
Om ungefär en vecka stundar en av årets försvars- och säkerhetspolitiska höjdpunkter, nämligen Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. För några få dagar blir försvars- och säkerhetspolitiken navet i politikersverige. Trycket har redan nu börjat byggas upp. Först genom generalmajor Karlis Neretnieks grundliga sågning av solidaritetsförklaringen och svensk militär förmåga, och några dagar senare ÖB:s uttalanden om att det svenska försvaret i bästa fall kan mäkta med att möta ett mycket begränsat militärt angrepp mot Sverige i sju dagar. Försvarsbloggare, försvarsanställda och till och med gamla generaler är lätt för politikersverige att avfärda, men när myndighetschefen själv framför samma version, måste man agera. Eller? Än så länge har tystnaden varit kompakt såväl i media som på nätet från Regeringen, men i Sälen kommer det inte längre att gå att ducka.
Tilläggas kan också att uttalandet uppmärksammats i en rad utländska medier, inte minst i Finland. Försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren har ett mantra om att ”framtidens hot är komplexa, oförutsägbara och gränslösa”. Det är nog få beslutsfattare i historien som säger emot denna beskrivning avseende sin samtid och dess framtid. En gammal visdom är att det är svårt att veta vart man ska om man inte vet var man kommer ifrån. Hur hamnade vi egentligen där vi är idag försvarspolitiskt? Man får lätt intrycket att ”det bara blev så här”. Det enkla svaret är ”genom en lång rad underfinansierade försvarsbeslut”, för så har det varit historiskt. Avgränsar man sig 20 år tillbaka i tiden, kunde inte försvarsminister Thage G Peterson acceptera de siffror Försvarsmakten lade fram om framtida kostnader vilket gjorde att FB 96 redan från början låg miljardbelopp back. Det intressanta börjar dock vid FB 00, vilket var det som verkligen satte snöbollen i rullning avseende den svenska försvarskollapsen.
FB 00 – Bakgrund
I den nära omvärlden i slutet av 90-talet spirade optimismen. Den svenska ekonomin var på väg uppåt. I Ryssland rådde stor oreda och president Jeltsin blev allt svagare, men relationerna med NATO och Europa var goda. Smolket i bägaren utgjordes av ett oroligt Balkan på andra sidan av Europa.
Försvarsminister Björn von Sydow och överbefälhavaren general Owe Wiktorin
Foton: Wiki Commons respektive Försvarsmakten/Sven-Åke Haglund
Inför FB 00 var Försvarsmakten och Försvarsdepartementet eniga om behoven av reformer. Samarbetet dem emellan hade markant förbättrats sedan von Sydows tillträde och inför budgetpropositionen hösten 1998 fanns en gemensam linje om hur en reform skulle genomföras och detta var även förankrat hos statsministern. Dagarna innan propositionen gör finansminister Åsbrink på egen hand upp med Vänsterpartiet och Miljöpartiet där han släpper 14 miljarder kr från försvarsbudgeten – pengar som redan var intecknade i form av materielanskaffning, med mera.
Striden står då mellan Försvarsdepartementet och Försvarsmakten på ena sidan och Finansdepartementet på andra sidan. Argast av dem alla lär statsministern ha varit eftersom överenskommelsen inte var något som förankrats hos honom och några månader sedan avgår också Erik Åsbrink. Konsekvensen blir ett försvarsbeslut hösten 1999 som återigen är allvarligt underfinansierat och ”där Försvarsmakten tvingas ta till nödbromsen” för att använda ÖB:s ord. Det är också här myten om de svarta hålen skapas genom att Finansdepartementet anklagar Försvarsmakten att inte ha ordning på ekonomin – inte osannolikt för att rädda det egna ansiktet i sken av den tveksamt sanktionerade överenskommelsen.
Vid Folk och Försvars rikskonferens år 1999 går ÖB till hårt angrepp mot Försvarsutskottet och de politiker som han anser inte förstår det allvarliga i situationen och saknar förståelse för Försvaret. Närmare att få sparken än så har nog inte en svensk ÖB kommit och förmodligen spelade det även in att Wiktorins förordnande skulle gå ut året efter.
Det intressanta är att när försvarsbeslutet väl ska klubbas görs det med stöd av Centern, inte Vänster- och Miljöpartierna. FB 00 har därmed också en intressant parallell till det försvarspolitiska haveriet 2007-2008 där finansminister Anders Borg på egen hand beslutade om fatala försvarsneddragningar, men mer om det senare i inlägget.
I slutet av detta inlägg finns ett antal länkar till tidningsartiklar som beskriver turerna kring budgeten, där den mest läsvärda egentligen är Lena Mellins.
FB 00 – Försvarsberedningen
Grunden till FB 00 är alltså huvudsakligen ett mycket allvarligt ekonomiskt läge, men det är ändå intressant att se hur beslutet sedan kunde motiveras försvars- och säkerhetspolitiskt när det i propositionen gällde att hålla god min.
I FB 00 tas ytterligare ett avsked till ”Invasionsförsvaret”, vilket ska ersättas med ett försvar mot begränsade angrepp (vilket sedan dess varit gällande), framförallt via luften och mot vital infrastruktur, samt som ska stärka förmågan att delta i internationella insatser. Uppdelning sker i en insatsorganisation och en grundorganisation där den förra ska ha hög grundberedskap och den andra ska användas för omställning av försvaret.
Rättfärdigandet av denna omställning och omfattande neddragning av försvarsanslaget skedde framförallt i form av de rapporter som Försvarsberedningen kommit med innan försvarsbeslutet och då främst rapporten ”Förändrad omvärld – omdanat försvar”. Mycket av det som skrivs i denna rapport avseende omvärldsbeskrivningen syns i dagens ljus som överraskande klokt. Den bild som målas upp och de osäkerheter som nämns slog i många fall in.
”Av särskild betydelse för svensk säkerhetspolitik är hur vårt östra närområdet påverkas av utvecklingen i Ryssland, EU och USA. En tänkbar utveckling är att EU utvidgas till att omfatta de baltiska staterna, att Ryssland utvecklas demokratiskt och i marknadsekonomisk riktning, och att USA bibehåller sitt starka engagemang för Europas säkerhet. Området öster om Östersjön kan i detta fall utgöra en brygga mellan framför allt Ryssland och EU. Anspråk på svensk försvarskapacitet kan rimligen minska i ett sådant läge. Ett Ryssland som har ambitionen att återerövra sin ställning som stormakt i kombination med ett ekonomiskt och politiskt svagt EU och ett USA med en försvagad bindning till Europa, kan å andra sidan ställa de baltiska staterna, Finland och Sverige inför betydande problem. Vårt östra närområde kan i detta fall bli något av en buffertzon mellan Öst- och Västeuropa. Rysslands vilja och möjlighet att utöva påtryckningar eller agera militärt mot sina grannländer torde dock komma att begränsas. Ett sådant agerande skulle rimligen innebära ett högt politiskt och ekonomiskt pris och också eventuellt motaktioner. Därtill kommer de mycket betungande säkerhetsproblem som Ryssland redan i dag upplever i den södra delen av Ryssland och eventuellt också den militära närvaro som Ryssland även fortsättningsvis torde anse sig behöva i öster.”
Vidare:
”Utöver de signaler som utvecklingen enligt ovan ger upphov till är viktigare förändringar av framför allt CFE-avtalet, som berör militära begränsningar i vårt närområde, av grundläggande betydelse för vår säkerhet.”
Intressantast är egentligen slutsatsen avseende det anpassningsförsvar som beslutats i och med försvarsbeslutet 1996 och som rådde vid rapportens skrivande, nämligen att det är oerhört svårt att i tid uppfatta de signaler som krävs för att försvaret ska hinna anpassas upp i beredskap och det är svårt att fatta dessa beslut på så osäkra beslutsunderlag. En av historiens vanligaste lärdomar, därför att den är så lätt att bortse ifrån. Värt att notera är också att Moderaterna (dvs. de ”gamla” Moderaterna) lämnade Försvarsberedningen i protest innan rapporten lämnades in.
FB 00 – Resultat
Trots dessa klokheter blev det ändå ett försvarsbeslut där guldet blev till sand som togs av Socialdemokraterna med stöd av Centern och utanför uppgörelsen Vänsterpartiet. Försvarsanslaget hade ditintills legat på drygt 2 % av BNP, men skulle nu komma att krympas med 4 miljarder för varje av de tre åren 2002–2004. Det skulle snart visa sig vara omöjligt att hålla tillsammans med de mycket stora omställningskostnaderna. Ett viktigt, men förödande beslut som också fattades var att helt avskaffa den så kallade teknikfaktorn med vilket försvarsanslaget årligen kompenserades för faktumet att ökningen inom krigsmaterielpriser överstiger konsumentpriserna. För FB 00:s treårsperiod beräknades den till 1,3 mdr kr.
Resultatet av FB 00 blev en mycket kraftig sänkning av Försvarsmaktens förmågor på alla plan och en minst lika allvarlig förstärkning av de ekonomiska problem som grundlagts redan i FB 96.
Drygt ett decennium efter FB 00 och Försvarsberedningens rapport hade flera av de möjliga utvecklingar som Försvarsberedningen varnat för och ansåg skulle användas som varningstecken för anpassningsförsvaret blivit verklighet, t.ex. Rysslands lämnande av CFE-avtalet, en mer auktoritär samhällsutveckling i samma land osv. Endast fyra år gick sedan till det var dags för nästa försvarsbeslut och då var tongångarna från både försvarsberedning och regering annorlunda.
FB 00 innebar att man på flera områden passerade den skamgräns för de resurser som skulle behövas för att i ett initialt skede försvara Sverige. Försvann gjorde brigadsystemet, vilket varit väsentligt för att markstridsförband skulle kunna uppträda individuellt i högre formationer, liksom fördelningarna. Istället organiserades markstridskrafterna under en ”riksdivision” och årligen skulle motsvarande en brigad utbildas inom armén och ledas av en av de sex brigadledningar som skulle finnas kvar.
Marinstridskrafterna drabbades hårt då regeringen tagit fasta på Försvarsberedningens bedömning att inget invasionshot förelåg på minst tio år, liksom de för svensk del felaktiga erfarenheterna från Irakkriget om fasta anläggningars sårbarhet mot precisionsvapen. När nu Sverige idag förfogar över vapen med motsvarande precision vet man att precisionen inte är så hög som man fick intryck av i början av 90-talet. Kosovokriget visade också att gråberg hade en helt annan motståndskraft mot penetrerande bomber än vad som varit de geologiska förutsättningarna i Irak. Resultatet kom dock att bli att allt kvarvarande fast kustartilleri lades ner och för säkerhets skull lade man även ner det rörliga kustartilleriet med 12/80 och kustrobotsystemet. Flottan skulle nu bestå av 12 ytstridsfartyg (varav 6 st från 2010 operativa Visbykorvetter) och 5 ubåtar.
Flygvapnet skulle reduceras till 8 st JAS-divisioner där alla fortfarande skulle ha en egen basbataljon för att kunna verka från krigsbaser. En gemensam och försvarsgrenslös helikopterflottilj sattes också upp, där vikt lades vid att i framtiden renodla antalet helikoptertyper.
Försvann gjorde också de sista delarna av totalförsvarets anläggningar för underhåll och ledning och det skulle under de kommande åren att bli rea på bland annat bergrum.
Huruvida vården fick de pengar som angetts av Socialdemokraterna och Centern som anledning för neddragningarna får vara osagt och likaså hur verkligheten hade sett ut om den av Göran Persson sanktionerade uppgörelsen Wiktorin-von Sydow blivit verklighet. Den organisation som FB 00 beordrade skulle aldrig komma att övas eftersom den grava underfinansieringen satte bestämt stopp för detta.
Det var bäddat för ett nytt försvarsbeslut.
(Fortsättning följer. Del 2 av Prolog publiceras 3 januari.)
Källmaterial och media (delar som är publicerad på nätet)
FB 00 Proposition om förbandsnedläggningar
Försvarsberedningen – Svensk säkerhetspolitik i ny omvärldsbelysning (Läs gärna försvarsminister Karin Enströms brors, Henrik Landerholm, invändningar i en av bilagorna)
Försvarsberedningen – Förändrad omvärld – omdanat försvar
Aftonbladet 990125 – ÖB tigger om att få sparken
Aftonbladet 991201 – Lena Mellin: Båda måste vinna striden
Aftonbladet 991202 – Förlorarna i kriget om försvaret
Aftonbladet 991204 – Uppgörelsen leder till att försvaret tvingas sänka sin ambitionsnivå
Aftonbladet 991219 – Åsbrink hotade avgå
Delar av materialet om Åsbrinks uppgörelse (utöver muntliga uppgifter från några av de inblandade)
Aftonbladet 981210 – Militär attack mot finansministern
Fokus 3/2011 – Soloåkaren (om bl a motsättningarna mellan Håkan Juholt och Owe Wiktorin)
