Foto: Carl Drott

SYRIEN Den 21 januari tillkännagavs att en interimsregering bildats i den kurdiskdominerade al-Hasakah-provinsen i nordöstra Syrien. Inom loppet av en dryg vecka utropades självstyre i ytterligare två områden. Carl Drott har träffat den nya regeringen.

Det är en märkbart trött skara politiker som anländer till ett anspråkslöst kontor i Qamishli för sin första intervju med internationell media. De har haft fullt upp sedan de igår utsågs till att leda interimsregeringen för den autonoma Cizîre-kantonen. Premiärministern Akram Hossum, advokat och politiskt partilös, förklarar sin vision:

–Vi hoppas att detta blir en grund som vi kan bygga framtiden för hela regionen på. Vi vill inte splittra Syrien. Vi strävar efter en demokratisk stat med en demokratisk författning där kurder, araber, syrianer och alla andra har sina rättigheter. Varken Assad eller al-Qaida kommer att ha en plats i en sådan stat.

Interimsregeringen skall styra kantonen i högst fyra månader. Innan denna period löper ut skall en författningsdomstol och valkommission inrättas. Därefter skall allmänna val till parlamentet hållas och en ny regering utses av parlamentet.

Sedan syriska regeringstrupper drog sig tillbaka från de kurdiskdominerade områdena sommaren 2012 så har makten de facto innehafts av det Demokratiska enighetspartiet (PYD), som är en syrisk avknoppning av Kurdistans arbetarparti (PKK). På papperet så har makten legat hos den lamslagna Kurdiska höga kommittén (DBK), vars platser delas mellan Västkurdistans folkförsamling (MGRK, där PYD ingår) och det Kurdiska nationella rådet i Syrien (ENKS, där de flesta övriga syrisk-kurdiska partier ingår).

I somras initierade PYD förberedelser för att utropa självstyre. Andra partier och organisationer bjöds in för att delta i projektet. ENKS, som innehåller flera starkt PYD-kritiska partier, valde att ställa sig utanför. De partier och enskilda individer som ville delta i projektet lämnade i stället ENKS – en av dem var Akram Hossum.

Försöken att få en gemensam syrisk-kurdisk delegation inbjuden till Genève II-samtalen misslyckades. ENKS valde då att i stället delta på den syriska oppositionens sida, medan PYD och dess allierade valde att ignorera samtalen. Självstyret utropades dagen före samtalen inleddes, men Akram Hossum hävdar att datumet inte var avsiktligt valt:

–Det är en process som vi arbetar med sedan sex månader tillbaka och som är färdig nu. Det är synd att det inte finns någon kurdisk delegation i Genève, men vi är inte emot samtalen.

Självstyret demonstrerar dock den påtagliga irrelevansen av Genève II-samtalen. Det är de aktörer som i praktiken kontrollerar territorium som bestämmer utvecklingen i Syrien, snarare än exilpolitiker på besök i Schweiz.

På kartor ritade av kurdiska nationalister finns ett sammanhängande område längs med Syriens hela norra gräns mot Turkiet: Rojava eller Västkurdistan. Ser man till demografi och militär kontroll så är dock detta område splittrat i tre delar. Områdena som separerar dem kontrolleras av radikala islamistgrupper. Den konstituerande församlingen som bildades i november för att förbereda för självstyret beslutade därför att tre kantoner skulle bilda helt separata regeringar och parlament: Efrîn i väster, Kobanê i mitten och Cizîre i öster.

–Vi kan ännu inte säga om de tre kantonerna förblir separata eller om de kommer att enas senare, det beror på utvecklingen i Syrien, men vi hoppas att det blir ett enat område, säger Akram Hossum.

Nazira Goriye är medtalesperson för parlamentet i Cizîre-kantonen. Hon representerar det Syrianska enighetspartiet (SUP), som har varit med i arbetet för ett interimsstyre från första början. Ett konkurrerande syrianskt/assyriskt parti, Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO), hoppade däremot av projektet och deltar nu i stället i Genève II-samtalen som del av den syriska oppositionen.

–Mitt parti anser att det är bäst för Syrien att bli en federal stat. Jag är övertygad om att senare i framtiden när andra ser att denna förvaltning fungerar så kommer de också att ansluta sig, säger Nazira Goriye.

Många syrianska/assyriska kristna står på regimens sida i det pågående inbördeskriget, men SUP har valt en annan väg, där de har allierat sig med PYD.

–Vi erkänns av Assad som kristna, men inte som ett folk, säger Nazira Goriye.

I Cizîre-kantonen är däremot syrianernas/assyriernas språk arameiska ett av tre officiella språk, jämte kurdiska och arabiska. Den nya regeringen lägger stor vikt vid fredlig samvaro mellan de olika etniska och religiösa grupperna i området. Nazira Goriye utvecklar sin syn på samarbetet

–Kurderna var delaktiga i folkmordet på syrianerna för hundra år sedan, men vi har inte stannat i historien. Vi vill vända ett nytt blad och arbeta för framtiden, för nästa generation.

Nazira Goriye påpekar också att de kurdiska milisgrupperna har gjort stora uppoffringar för att skydda alla som bor i området. Många har dött vid fronten eller i bombattacker sedan radikala islamistgrupper inledde sina anfall i somras.

Halem Xelo, den andre medtalespersonen för parlamentet, uppmanar omvärlden att inte stödja extremister, att öppna gränserna för bistånd och handel, att hjälpa till att bygga upp infrastruktur och att hjälpa till att utbilda tjänstemän till den nya förvaltningen. Han tillägger sedan:

–Det viktigaste stödet som vi behöver från omvärlden är att de erkänner interimsstyret som legitimt. I stället för den syriska regeringen vill vi att omvärlden ser oss som sin samtalspartner.

Den nya regeringen är tydlig med att de inte söker ett erkännande ifrån Assad-regimen. Pensioner och löner till offentligt anställda kommer dock fortfarande ifrån Damaskus, och stora delar av den civila administrationen rullar på som vanligt. Assad-regimen låter kantonerna hållas så länge det finns mer akuta problem på annat håll, men hoppas säkerligen att kunna återta kontrollen igen senare.

En viss regimnärvaro finns fortfarande kvar i Cizîre-kantonen. Vid en eventuell militär konfrontation så riskerar städerna Qamishli och al-Hasakah att gå samma öde till mötes som Homs och Aleppo. Samtidigt så är Efrîn- och Kobanê-kantonerna helt belägrade av radikala islamistgrupper. Framtiden kommer inte att bli lätt för de tre kantonerna.

Inlägget Kurdiskt självstyre i norra Syrien dök först upp på Frivärld Magasin.

Foto: Benjamin Hiller

SYRIEN Internationella biståndsorganisationer har vittnat om hur svårt det är att nå fram med hjälp i Syrien. Små organisationer baserade i Europa länder har dock lyckats. Carl Drott, som besökte al-Hasaka-provinen i Syrien i augusti och september förra året berättar om, den hjälp som syrianer/assyrier skickar från bland annat Sverige.

al-Hasakah-provinsen i nordöstra Syrien kontrolleras huvudsakligen av kurdiska milisgrupper, men i staden Qamishli finns fortfarande regimstyrda enklaver kvar. Mellan de två parterna råder en spänd vapenvila. Inne i staden utförs fortfarande arresteringar från regimen såväl som kidnappningar från kriminella grupper. Samtidigt attackeras byarna utanför sporadiskt av radikala islamister.

I den huvudsakligen syrianska/assyriska stadsdelen Wusta träffar jag İshow Goriye, ordförande för det oppositionella Syrianska enighetspartiet (SUP). Han berättar att den svåra situationen leder många att lämna landet för att ta sig till länder som Sverige och Tyskland. Själv ser han inte utvandring som en lösning:

– Vi befinner oss i en situation mellan utrotning och överlevnad. En uppmaning till de europeiska staterna är att lyssna på vårt folk och hur vi själva ser vår framtid. Vi vill att de skall stötta oss här i vårt hemland så att vi kan stanna kvar, fortsätta existera som folk och kunna verka för demokratiseringen av Syrien.

I den lilla byn Girsheran strax öster om Qamishli visar lokala aktivister upp högar med matvaror som har skickats från det Europeiska syrianska förbundet (ESU). Lokala kommittéer har satts upp för att distribuera hjälpen i olika byar och stadskvarter. Fattiga familjer och internflyktingar prioriteras – men biståndet räcker inte till för att täcka de stora behoven. Matpriserna har mångfaldigats samtidigt som ekonomin har slagits i spillror. För de flesta människor utgör nu försörjning ett lika stort bekymmer som säkerhet.

al-Hasakah-provinsen brukade vara landets kornbod, men idag kan jordbruket inte ens föda provinsens egna invånare. Ett av de främsta problemen är att bränslet till jordbruksmaskiner och bevattningssystem har blivit så dyrt att det inte längre lönar sig. Bröd brukade säljas till förmånliga priser på grund av statliga subventioner, men nu samlas varje överbliven brödbit in efter måltiderna. Det råder inte svält, men många människor har svårt att klara vardagen.

Internationella biståndsorganisationer har under lång tid inte kunnat nå fram till vissa utsatta områden i Syrien, däribland al-Hasakah-provinsen. Den 19 maj 2013 stängde den kurdiska regionala regeringen i Irak gränsen för bistånd på grund av en politisk dispyt med det Demokratiska enighetspartiet (PYD), som de facto innehar den politiska makten på andra sidan. Även från Turkiet har gränsövergångarna huvudsakligen hållits stängda. Till detta kommer stora säkerhetsproblem som försvårar logistiken inne i Syrien.

I de etablerade organisationernas ställe har andra trätt fram för att ordna humanitärt bistånd. Såväl kurdiska som syrianska/assyriska organisationer skickar nu hjälp från Sverige och andra europeiska länder. Finansieringen kommer huvudsakligen från den kurdiska och syrianska/assyriska diasporan. En av de aktiva organisationerna är ESU, som annars ägnar sig åt politisk verksamhet. ESU genomförde sitt första projekt under förra vintern, då fyra tusen filtar distribuerades i Homs- och al-Hasakah-provinserna. Rima Tüzün, som är ansvarig för utrikesfrågor vid ESU:s högkvarter i Bryssel, berättar om svårigheterna de mötte:

– I al-Hasakah sattes några av våra lokala volontärer i fängelse av den syriska regimen. De frågade dem varför de distribuerade filtar och varifrån de hade fått dem. Det är inte lätt att röra sig där, men det är väldigt viktigt att nå ut med hjälp eftersom människorna där är väldigt isolerade från omvärlden.

I maj och juni 2013 organiserades nästa projekt. ESU samlade in över åttio ton matvaror från sina medlemsorganisationer för att skicka till al-Hasakah-provinsen. Syrianska/Assyriska Riksförbundet i Sverige (SARS) var en av de organisationer som bidrog. Över åtta ton mat skickades från Södertälje efter att pengar hade samlats in genom lokalorganisationer och kyrkor runtom i Sverige.

Den första sändningen fastnade i den turkiska gränsstaden Nusaybin i två månader innan gränsen öppnades tillfälligt. Den andra sändningen fick vänta en månad innan den tilläts passera genom Şenyurt – sedan stängdes även denna gränsövergång. Gränsövergången vid Ceylanpınar förblev stängd. Den närmaste öppna gränsövergången var då Akçakale, men för att nå fram till al-Hasakah skulle lastbilarna tvingas passera checkpoints som kontrollerades av radikala islamistgrupper.

På grund av dessa svårigheter beslutade ESU att istället skicka pengar. Lokala samarbetspartners inne i Syrien fick själva inhandla varor till två tusen hygienkit som de sedan distribuerade. Det pågående projektet med vinterhjälp genomförs på samma sätt. ESU samarbetar främst med SUP, Syrianska kulturförbundet samt det nystartade Syrianska röda korset (som på samma sätt som Kurdiska röda halvmånen dock ej är en erkänd medlem av Internationella röda korskommittén).

Biståndet syftar inte bara till att säkerställa fysisk överlevnad – ESU och deras lokala samarbetspartners vill göra det möjligt för syrianer/assyrier att bo kvar. Om de lämnar landet nu på grund av problem med försörjning och säkerhet så finns en betydande risk att de aldrig återvänder igen. Stora delar av den syrianska/assyriska befolkningen i Turkiet, Irak och andra länder har redan lämnat Mellanöstern för gott.

– Vi vill inte ha ett andra Irak. Förlorar vi Syrien, förlorar vi allting, säger Rima.

Tillgängligheten till al-Hasakah-provinsen har dock förbättrats. I mitten av december 2013 påbörjade Världslivsmedelsprogrammet, FN:s flyktingkommissariat och FN:s barnfond för första gången hjälpsändningar med flyg. Gränsen mot irakiska Kurdistan öppnades igen för bistånd tidigt i januari 2014. Hjälpbehovet är dock fortsatt stort – och i andra områden kommer det att bli betydligt svårare att bryta isoleringen.

En fråga som uppstår är om biståndet riskerar att bli ett politiskt medel när det administreras av organisationer som även har en politisk agenda. Samtidigt är det just dessa organisationer som ofta har väletablerade nätverk på marken, vilket behövs för att distribuera hjälpen när den väl har kommit över gränsen. Den stora skillnaden mellan de officiella biståndsorganen och de mindre, ofta politiskt färgade organisationerna handlar dock om viljan till risktagande. Medan de förstnämnda väntar på tillstånd tar de sistnämnda själva initiativet och agerar utan att be någon om lov.

Inlägget Hjälpen som når fram till Syrien dök först upp på Frivärld Magasin.