Det går bra nu för Yair Lapid. Foto: The Israel Project

ISRAEL Inför det israeliska valet var det flera svenska tidningar som gissade fel. En högersväng var aldrig aktuell. Det skriver Eli Göndör som här analyserar den nya israeliska generationen och Israels oklara politiska framtid.

Resultatet av det israeliska valet bör inte ses som någon större överraskning, utan snarare som en spegelbild av det israeliska samhället. Valet visar att en ny generation politiker vuxit fram som inte är fast vid de tidigare generationernas ideologier. Det innebär i sin tur ett förändrat förhållningssätt både till hur det israeliska samhället bör se ut och hur det bör förhålla sig till sina grannar.

Israels majoritet består av en hårt arbetande och ganska fattig traditionell, icke-religiös grupp och en ekonomiskt stabil, sekulär bildad, socialliberal grupp. I stort sett är den nationalistisk i betydelsen att den vill se ett fungerande och rättvist Israel. Men framförallt vill dessa personer emellertid se ett Israel där det är möjligt att försörja sig och leva ett drägligt liv.

Landets ekonomiska villkor gör det svårt för många att få ihop det, trots heltidsarbete, i slutet på månaden. Utrikespolitiska frågor möts med osentimental pragmatism. Således ses frågan om en palestinsk stat snarare som ett praktiskt problem som måste lösas för att bli av med det, än ett ideologiskt problem kopplat till moraliska aspekter eller historiska anspråk.

Den nya generationen i Israel har lämnat nybyggarstadiet. Skapandet av det nya landet och formandet av israelen var i mycket en uppgörelse med judisk historia och identitet. Från att ha flytt från förföljelse blev normalisering en målsättning. Judar skulle bli som alla andra och både kunna bruka jord, bära vapen och uttrycka sig på ett eget språk. I någon mening är den nya generationens avslappnade förhållningssätt till sin judisk-israeliska identitet en bekräftelse på att projektet lyckades.

Om det för 40 år sedan var möjligt att i varje israeliskt parti finna spår av tidigare sionistiska ideologier är det numera omöjligt. De tre stora vänstermittpartierna har i princip samma budskap. Bättre ekonomiska villkor för allmänheten genom ekonomisk omfördelning. Det betyder att nya bosättningar utanför de stora bosättarblocken på Västbanken inte accepteras och att krav ställs på att den ultraortodoxa gruppen deltar i samhällsbygget både genom värnplikt och vanligt arbete. Utrikespolitiskt stannar förväntningarna vid anständiga relationer till grannländerna och en tvåstatslösning med minimala eftergifter.

Yair Lapid, som efter valet leder det näst största partiet Yesh Atid (”Det finns en framtid”), personifierar den nya generationens politiker väl. Han kan förenklat beskrivas som en andra generationens israel befriad från den tidigare generationens låsningar men med en stark nationalistisk nerv, djupt rättvisepatos med socialliberala värderingar och acceptans för marknadsekonomins fördelar. Han har ingen politisk erfarenhet utan har uppnått sin popularitet genom en lång framgångsrik karriär som journalist. En karriär som han avslutade med rollen som nyhetsankare i TV för det nyhetsmagasin i Israel som har de avgjort högsta tittarsiffrorna. Därmed är han lika politiskt fläckfri som politiskt oerfaren.

Partiets ledning speglar hans umgängeskrets och personliga intressen. Som inbiten kampsportare och journalist är det kanske inte förvånade att Yoel Razvozov, europamästare i judo, och Ofer Shelach, fallskärmsjägare samt sport- och säkerhetsjournalist, finns med på partiets lista tillsammans med akademiker, rabbiner och andra personer som haft framträdande positioner inom Israels säkerhetsorganisation.

Hans far, Tommy Lapid, räddades tillsammans med modern av Raoul Wallenberg i Budapest under andra världskriget. Länge var han en av Israels mest framträdande journalister och gjorde sig känd genom sin retoriska förmåga och debattentusiasm. Med jämna mellanrum drev han debatter till att bli högljudda konflikter som han plötsligt kunde lämna, gärna i direktsändning.  År 2003 ledde han partiet Shinui (”Förändring”) som fick 15 platser i parlamentet. Partiet huvudfråga var den ultraortodoxa gruppens särställning.

För Benjamin Netanyahu har huvudvärken bara börjat. Bland de tolv partierna som kom över spärrgränsen för parlamentet måste han finna en regeringskoalition som både är representativ för valet och som gynnar hans politiska framtid. Den gamla spärrgränsen på endast två procent försvårar koalitionsbygget. Den motiveras med att den möjliggör för minoriteter att ta sig in i parlamentet. Exempelvis har tre arabiska partier sammanlagt vunnit tolv av parlamentets 120 stolar. Den stora nackdelen med systemet är att många småpartier agerar vågmästarroll och därigenom skaffar sig större politiskt inflytande än vad de förtjänar i förhållande till antalet väljare.

Om koalitionen ska spegla väljarnas intresse så bör den vara bred. Yair Lapid har redan deklarerat att han inte har för avsikt att delta i en oppositionskoalition som i första hand ska ställa sig på tvären och genom förtroendeomröstningar så småningom bidra till nyval.

Samtidigt har Lapid i nuläget ett förtroendekapital som lätt kan äventyras genom politisk kohandel. Hans huvudfrågor är för det första att stoppa den ultraortodoxa gruppens särställning genom att kräva att även matematik, engelska och samhällskunskap införs på bibelskolornas schema. För det andra kräver han att den hittills befriade ultraortodoxa gruppen rekryteras till värnplikt som alla andra. Dessutom vill han att fredsprocessen med palestinierna ska ges nytt liv och att inga fler bosättningar byggs utanför existerande bosättarblock.

Netanyahu har länge sökt ett alternativ som hjälper honom att röra sig mig mot mitten. Det skulle å ena sidan mjuka upp den något ansträngda relationen med USA. Å andra sidan skulle det innebära att både Netanyahu och Lapid i slutändan kommer att tvingas till kompromisser, vilket i förlängningen kan riskera deras politiska karriärer.

För närvarande behöver Netanyahu finna en väg till att återfå det stöd han förlorat. En justering åt vänster från hans sida kommer garanterat leda till ytterligare förluster. Oklart är däremot vad han kan vinna på en sådan manöver.

Yair Lapid kommer att i första hand fokusera på de inrikespolitiska frågorna, vilket oundvikligt kommer att leda till ett minst sagt spänt förhållande med den ultraortodoxa gruppen. Det bör dock hållas i minnet att det även inifrån den gruppen finns röster som efterfrågar bättre möjligheter till integrering i samhället och pekar på den allt vanligare trenden av ungdomar som lämnar ultraortodoxa omgivningar och söker sig till sekulära miljöer.

Historiskt har breda koalitioner i Israel snarare förlamat landet än lett till progressiv utveckling. Energi som borde användas till att stifta lagar och driva frågor framåt har istället gått till att försöka hålla ihop en koalition av partier med vitt skilda intressen.

Israels politiska framtid är således oklar. Uppenbart är dock att en högersväng aldrig var aktuell i detta val. Snarare har den israeliska allmänheten visat både sitt politiska engagemang och sitt missnöje med den sittande regeringen.

Det är en ny pragmatisk och avideologiserad generation som bestämt tar plats på den politiska arenan i Israel. Det är inte säkert att generationsskiftet får omedelbara konsekvenser för Israels politik, men den säger något om i vilken riktning den är på väg.

Inlägget En högersväng var aldrig aktuell dök först upp på Frivärld Magasin.

Foto: Joel Carillet

ISRAEL Muslimska kvinnor i Israel läser allt oftare vid universitet och blir mer självständiga ekonomiskt. Samtidigt fördjupas deras religiositet. Eli Göndör skriver om varför detta omkullkastar uppfattningen om att bättre ekonomiska och sociala villkor leder till minskad religiositet.

I studentmiljön på israeliska universitetscampus syns muslimska kvinnor med slöja allt oftare. Fenomenet illustrerar statistik som visar att muslimska kvinnor i Israel studerar allt längre, gifter sig allt senare och föder allt färre barn. I allt väsentligt följer de samma trend som kvinnor i andra delar av världen. Men trots att muslimska kvinnor i Israel blir allt mer självständiga, och får det bättre avseende ekonomi och social status, fördjupas samtidigt deras religiositet. Därmed ifrågasätts den vanliga uppfattningen att utbildning och förbättrade ekonomiska och sociala villkor automatiskt leder till minskad religiositet.

Hur förklaras denna utveckling? Vad är det som gör att dessa kvinnor trots förbättrade levnadsvillkor väljer att upprätthålla ett religiöst liv och till och med fördjupa sin religiositet, exempelvis genom att be flera gånger om dagen och gå klädda i slöja?

Mellan 2008 och 2012 intervjuade jag inom ramen för min avhandling muslimska kvinnor i Israel om varför de är religiösa. Kvinnorna jag samtalade med var alla israeliska medborgare, studerade vid israeliska universitet och ansåg sig vara religiösa. En del av dem hade flyttat hemifrån och bodde i studentbostäder i anknytning till universiteten. Men de flesta bodde kvar i byar utanför de storstäder där universiteten är belägna.

Vardagen för dessa kvinnor innebär tvära kast mellan miljöer med motsägelsefulla förväntningar på deras beteende och lojalitet. De lämnar dagligen de arabiska byar som är deras hem. Där talas arabiska och islam dominerar samhället, inte minst genom de moskéer som både syns och hörs tydligt genom sina minareter.  Kvinnorna färdas med bil eller kollektivtrafik till Haifa eller Beersheva som är israeliska storstäder. Där tillbringar de sina dagar på universiteten omgivna av en judisk majoritet med hebreiska som dominerande språk i korridorer och föreläsningssalar.

Förflyttningen från hemort till universitet innebär ett skifte från att vara i majoritet bland andra muslimer till att bli en del av den arabiska minoriteten i Israel. Även rollerna de förväntas inta förändras. I sina hemorter förväntas kvinnorna ofta leva efter fasta traditionella könsroller och ses i första hand som syskon, mödrar, fruar eller släktingar. Deras roll i byarna är inte definierad utifrån livet de lever som storstadsstudenter. Universitetsmiljön tar inte hänsyn till något annat än hur de klarar sina studier.

Kvinnorna berättar hur de övertygat sina fäder och bröder att det är ett påbud i Koranen att studera och att de genom studierna förbättrat sin status i hembyarna. Samtidigt gör de anspråk på att vara mer moderna och insiktsfulla än andra som inte är troende muslimer.

Kvinnornas val att i första hand identifiera sig religiöst ger dem också möjlighet till mentala förflyttningar som inte nödvändigtvis tar hänsyn till den verklighet som de lever i. Genom sin fördjupade religiositet kan de identifiera sig med en global, muslimsk gemenskap som ger dem en känsla av att tillhöra en majoritet. Samtidigt innebär den fysiska verkligheten att de utgör en minoritet i Israel. Detta i sin tur kan leda till en känsla av att vara utanför den arabisk–muslimska gemenskapen. Dels på grund av att Israel är i konflikt med delar av denna, dels på grund av den högre sociala och politiska levnadsstandard som kvinnorna upplever i Israel jämfört med muslimska kvinnor i grannländerna.

Mentala förflyttningar säger egentligen väldigt lite om vilken omgivning kvinnorna föredrar att befinna sig i, snarare är det resultatet av komplicerade och delvis utsatta situationer. Under mina samtal med kvinnorna uttryckte de tydligt hur religionen hjälper dem att hantera de olika miljöernas motsägelsefulla förväntningar. De ber oftast om sådant som är förknippat med enkla vardagsproblem. Det kan handla om allt ifrån tentor till trassliga relationer.  De hävdar att deras klädsel ger dem en känsla av status och värdighet både i sina hembyar och på universiteten. De tycker också att det är viktigt att de själva kan läsa, förstå och tolka koranen för att inte vara i behov av religiösa auktoriteter. Bland de olika tolkningsalternativen som förekommer väljer de alltid de tolkningar som gynnar deras målsättningar.

Förklaringen till hur det kan komma sig att kvinnorna blir mer religiösa trots att de studerar och deras levnadsvillkor förbättrats har att göra med förflyttningen mellan olika miljöer.  Religionen ger kvinnorna svar på hur de ska hantera skillnaderna mellan de olika omgivningarna. Genom bönen finner de stöd för sina viljor. Klädseln och det religiösa sammanhanget hjälper dem att upprätthålla sin status och positionera sig i de nya miljöerna.

För de muslimska kvinnorna i Israel innebär valet att studera alltså en förbättrad levnadsstandard. Men studierna innebär också nya komplikationer i vardagens förflyttningar som de väljer att lösa med religionens hjälp.

Inlägget Muslimska kvinnor i Israel: högutbildade och religiösa dök först upp på Frivärld Magasin.