Sverige har sålt vapen och krigsmateriel till bland andra Saudiarabien och Pakistan, länder som fått omfattande kritik från bland andra Amnesty International, Freedom House och Human Rights Watch. Men det är fler än människorättsorganisationer som ogillar Sveriges vapenexport till vissa länder. Enligt en undersökning av Ipsos är fler än åtta av tio svenskar är emot vapenexport till länder ”där allvarliga och/eller utbredda kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer”. Även Socialdemokraternas regeringspartner Miljöpartiet har reservationer: de anser att miljöteknik går att exportera till diktaturer men inte ”övervakningsutrustning, vapen och produkter med dubbla användningsområden”.

Frågan om vapenexport blev brännhet i våras i och med debatten kring förlängningen av det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Företrädare från näringslivet varnade för att uppsägningen skulle ha allvarliga konsekvenser inte bara för krigsmaterielexporten, utan också för ”svenska företags verksamhet i landet och med stor sannolikhet även för svenska företag i andra länder”.

Som bekant fattade regeringen beslutet att inte förlänga avtalet. Utöver att utlösa en diplomatisk kris (där bland annat Saudiarabien och Förenade Arabemiraten kallade hem sina ambassadörer) fick beslutet allvarliga konsekvenser för svenska företag då Saudiarabien beslutade att stoppa utfärdandet av visum till svenska affärsresenärer.

Under våren har också handelsdiskussionen blossat upp i bredare mening. Huvudfrågan här är huruvida frihandel leder till demokratisering och förbättrade mänskliga rättigheter. Regeringen hävdar att så är fallet: näringsminister Mikael Damberg tror att svensk handel med ”svåra marknader” introducerar människor som lever under diktatur till en annorlunda kultur, någonting som i sin tur öppnar upp för mer tranparens och demokratisering. Statsminister Stefan Löfvens Kinabesök i våras, i samband med vilket han konsekvent vägrade att kalla Sveriges viktigaste handelspartner i Asien för ”diktatur”, illustrerade dock hur komplicerat förhållandet mellan internationell handel och mänskliga rättigheter kan vara.

Några dessa frågeställningar kommer att diskuteras vid ett seminarium hos tankesmedjan Frivärld den 1 juni. Efter en introduktion av Erik Brattberg, programansvarig för näringslivs- och handelsfrågor hos Frivärld, ska ett panelsamtal hållas med Anders Lindberg, ledarskribent på Aftonbladet och PM Nilsson, politisk redaktör på Dagens Industri. Samtalet kommer att ledas av Willy Silberstein. Mer info och anmälan här.

Inlägget I skuggan av Saudiaffären: svensk export och handel med diktaturer dök först upp på Frivärld Magasin.

Kinas ökade försvarsbudget måste först och främst tolkas i ljuset av landets samarbete med övriga autoritära regimer. Efter att ha vuxit till en ekonomisk jätte är ett av Kinas nya mål att stärka sina militära band till Teheran och Moskva. Iran och Kina genomförde sin första gemensamma militärövning i september 2014.

Genom åren har moderniseringen varit central för PLA. Målet har varit att förbättra arméns förmågor, utan att de alltid använts för militära syften. Enligt Congressional Research Service och Europaparlamentet används Kinas armé för att spionera och genomföra cyberattacker mot västerländska företag, inte bara i USA utan över hela världen. Kinesiska cyberattacker är mindre avancerade än många andra länders men mer effektiva på grund av omfattningen i antal: en ökad försvarsbudget skulle möjligen göra de kinesiska cyberattackerna skadligare.

Kinas aggressiva handlingar under det senaste året, särskilt i Sydkinesiska sjön, tyder på ett potentiellt mer offensivt beteende. I kombination med landets förbättrade militära förmågor kan det medföra allvarliga konsekvenser för landets grannländer som Vietnam, Japan och Filippinerna.

Ett upprustat Kina kan försämra säkerhetsläget, inte bara för Asien och Stillahavsregionen utan även för Väst som vill förstärka sina ekonomiska och politiska band till regionen. För att hålla ett öga på Kinas nästa steg har USA återigen påbörjat samtal med det kinesiska försvaret, eftersom USA: s försvar erkänner att ”Kina och USA har annorlunda perspektiv på världen och missuppfattningar fortfarande finns”.

Ju mer Kinas BNP ökar, desto större blir försvarsbudgeten. Beijing har om och om igen visat att den kinesiska regimen inte har det bästa för Asien och Stillahavet i åtanke och inte drar sig för att samarbeta med diktatorer. Utvecklingen i detta område måste bevakas och lämpliga aktioner tas för att försäkra regionens säkerhetsläge.

Inlägget Kinesisk upprustning utan vinnare dök först upp på Frivärld Magasin.