Idag är det 100 år sedan bondetåget. Den 6 februari 1914 genomfördes en av svensk historias mest spektakulära demonstrationer till stöd för ett stärkt försvar. 30 000 bönder samlades från hela landet. Tåget gick till Stockholms slott där Gustav V tog emot dem och höll det omtalade borggårdstalet.
Två dagar senare anordnade Socialdemokraterna en motdemonstration, ”arbetartåget”, och ytterligare ett par dagar senare genomfördes även ett ”studenttåg”, som också var en försvarsvänlig demonstration.
Delegationen från Dalarna på väg över Gustaf Adolfs torg. Foto: Stockholms stadsmuseum.
Försvarsfrågan var vid 1900-talets inledning en av högerns stora hjärtefrågor. Även om försvarsvänligheten lever kvar inom delar av moderaterna alltjämt är det ingenting mot hur det var för hundra år sedan. Det fanns ett utbrett och intensivt engagemang i försvarsfrågor hos allmänheten. Men samtidigt fanns det också en kraftig antimilitaristisk strömmning inom Socialdemokraterna. De kallade sig ”försvarsnihilister”.
Striden om försvaret handlade som vanligt om storleken på utgifterna, men sakfrågan vävdes samman med den större striden om statsskicket som pågick samtidigt. Sverige hade precis infört allmän rösträtt till riksdagens andra kammare. I valet 1911 hade det resulterat i en vänstermajoritet. Vid den här tiden kallades liberalerna, det vill säga föregångarna till dagens Folkparti, för ett vänsterparti. Parlamentarismen var ännu inte införd och det var högst oklart vem som hade rätt att bilda regering. Enligt författningens bokstav var det kungen som var regeringschef, men redan under Oscar II:s tid hade statsministerämbetet införts. Nu var Gustav V kung och han blev tvungen att utse liberalernas ledare Karl Staaff till statsminister.
Redan från början slet det sig mellan kungen och statsministern. Staaff hade gått till val på minskade försvarsutgifter. Schismen mellan kungen och Staaff kulminerade med bondetåget. När bondetåget kommit till slottet tog kungen emot demonstranterna och höll ett tal där han krävde att frågan om infanteriets övningstid skulle ”afgöras nu, ofördröjligen och i ett sammanhang”. Detta var i direkt strid mot Staaffs vilja, som på grund av detta omedelbart avgick som statsminister.
Även om det pågick en intensiv politisk kamp på hög nivå i Stockholm var dock bondetåget inte regisserat av något politiskt parti, utan var en spontan försvarsvänlig opinionsyttring. Det organiserades av grosshandlaren Jard Erik Frykberg i Uppsala. Initiativet togs så sent som i december året före. Bara två månader senare hade man lyckats ordna med transport, mat och logi. Den opinionsbildande apparaten omkring bondetåget var också unik för sin tid. Retoriken var högstämd, nationalistisk, romantisk.
I juni samma år utbröt första världskriget. Fyra år senare var allt förändrat. Parlamentarism och demokrati infördes, och försvaret avrustades. En ny tid hade börjat.
