[Det är ett] dygn innan Socialistiskt Forumhelgen i ABF-huset i Stockholm inleds. På lördagen är det späckat med seminarier. [—]ABF ansvarar självt för seminariet kring Foucault och Marx. SSU och Ung vänster anordnar en diskussion kring det parlamentariska maktskiftet i Sverige och vad som krävs för en förändring. [—] Och så finns där också seminariet om maoistgerillans ”folkkrig” i Nepal som RKU arrangerar, filmvisningen om Kubas gröna revolution med Castrovännerna i Svensk-Kubanska föreningen och paneldebatten om ideologi, klasskamp och revolutionär gymnastik arrangerad av Syndikalisterna.
Stycket ovan är saxat ur en artikel som Anders Rönnmark skrev för magasinet Neo 2008 om ABF:s kopplingar till den antidemokratiska, våldsamma vänstern. Vad gäller de utrikespolitiska diskussionerna skulle artikeln lika gärna ha kunnat vara skriven idag.
På lördag är det nämligen dags för ännu en upplaga av Socialistiskt forum och diktatur- och terroristkramandet är inte mindre i år än för fyra år sedan.
Vid sidan av den förväntade 68-klingande kritiken av USA:s ”imperialism” och diskussioner om den nya solidaritetsrörelsen (=Ship to Gaza) sticker ett par programpunkter och arrangörer ut.
Bakom evenemanget ”Syrien: Lögner, utländsk inblandning och brott mot folkrätten” står nätverket Syriensolidaritet. ”Solidariteten” begränsar sig, skriver Fredrik Malm i Aftonbladet i dag (30/11), till ett ensidigt hyllande av Bashar al-Assads blodiga despoti. Smakfullt.
Ungefär lika smakfullt och lika solidariskt är att föreningen Indiensolidaritet medverkar med ett hyllningsseminarium till Indiens maoistiska terroriströrelse Naxaliternas ära. Värt att notera är att Naxaliterna, vars våldsdåd gör liten skillnad på civila och militära mål, historiskt kämpat mot en demokratiskt vald, kommunistisk delstatsregering i Calcutta och nu framför allt betraktar den Kongresspartiledda centralregeringen i New Delhi som sin huvudfiende. Samma Kongressparti som Håkan Juholt reste till Indien för att fördjupa Socialdemokraternas samarbete med, men som Indiensolidaritet konsekvent kallar för nyliberalt. Kan man hoppas att åtminstone någon av besökarna sympatiserar med Indiens demokratiska vänster, snarare än med maoistgerillan?
Vidare bjuder Colombianätverket in till filmvisning och diskussion om bland annat ”svenska storföretags investeringar”. Colombianätverket ägnar stor energi åt att relativisera den narkotikafinansierade FARC-gerillans våldsamma verksamhet.
Svensk-kubanska föreningen, välkända och högljudda Castrovänner, undrar om ”Kuba kan vara det första feministiska landet i Latinamerika”. Det kan man ju undra, men en kanske relevantare frågeställning vore om Kuba kan vara det sista diktatoriska landet i Latinamerika. Jag hoppas att i alla fall några av de socialister på forumet som kompletter sitt politiska epitet med suffixet -demokrat skulle svara jakande på den frågan.
Efter Fredrik Malms uppmärksammande av Syriensolidaritets Assad-vänliga agenda, svarade ABF:s Göran Eriksson direkt (30/11) att Syriensolidaritet kommer att uppmanas att dra sig ur Socialistiskt forum då ”ABF Stockholm, inte vill ha något att göra med uppenbarligen öppna anhängare till den hänsynslösa diktaturregimen i Damaskus”.
I Anders Rönnmarks artikel från 2008 säger LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, då ordförande för ABF att gränsen för vem som är välkommen dras vid våldsverkare och ”rena huliganer”. De organisationer som bekänner sig till demokratin är välkomna, de andra har inget där att göra.
Om Göran Eriksson och ABF:s nuvarande ordförande, Helén Pettersson, delar Thorwaldssons uppfattning är det fler föreningar än Syriensolidaritet som borde köras på porten. För inte är det väl så att antidemokratiska idéer och våldsamma metoder accepteras på ABF – så länge våldet inte bedrivs inom Sveriges gränser eller uppmärksammas av liberala politiker?