G men långt ifrån VG. Ungefär så kan man betygsätta den lösning som regeringen nu har tagit fram för att hjälpa de tolkar som tjänstgjort med svenska styrkor i Afghanistan. Frivärld har sedan i vintras drivit på för att regeringen ska ta ansvar för tolkarnas situation när Sverige lämnar Afghanistan. Engagemanget hos allmänheten har varit stort. Regeringen har varit senfärdig. Men vi ska naturligtvis vara glada över att regeringen har lyssnat och till sist klämt ur sig en lösning.
På onsdagen uttalade sig företrädare för Migrationsverket och Försvarsmakten, de två myndigheter som har ansvaret för att hantera frågan. En arbetsgrupp sammansatt av företrädare för myndigheterna samt utrikes-, försvars- och justitiedepartementen har ”löst” problemet med tolkarna så att om man kan lösa säkerhetssituationen på plats gör man det, men om inte det går så ska man slussa tolkarna genom FN till Sverige. Tolkarna ska få asyl genom systemet med kvotflyktingar som administreras av FN:s flyktingorgan UNHCR.
Givet att UNHCR är med på noterna har regeringen därmed hittat ett sätt för tolkarna att söka asyl utan att behöva resa med flyktingsmugglare till Sverige. Gott så. Men det är en B-lösning.
Systemet med kvotflyktingar är till för att understödja FN, för att rädda människor ur akuta krissituationer. Sverige tar emot ca 1 900 kvotflyktningar per år. Det är inte ett system som är till för att lösa administrativt trassel i Stockholm.
Från Frivärlds sida har vi sagt att det är dags för Sverige att växa upp. Om Sverige ska vara ett land som bidrar med trupp i internationella insatser så måste vi också ha en lagstiftning som är anpassad för det. Vi har inte det idag. Vi tror fortfarande att vi är ett land som på något vis står utanför världens konflikter och därför inte behöver ändra något i våra lagar. Det är omoget.
I längden måste Sverige ha en lagstiftning som erkänner att lokalanställda militära tolkar utgör en ovärderlig resurs för de förband vi sänder ut. Frivärld har på olika sätt försökt förklara att tolkarna inte är tjänstefolk, som hjälper till lite grann när det behövs, utan är en del av varje militärt förband och att deras insatser ska värderas därefter. Tolkarna är inte svenska soldater, men de går sida vid sida med dem, arbetar sida vid sida med dem och utsätter sig för samma faror som de.
Vad som ligger bakom regeringens ovilja att hitta en permanent lösning på problemet kan vi endast spekulera i eftersom ingen ansvarig minister har valt att yttra sig. För att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning, som dessutom tillerkänner tolkarna den respekt de är värda krävs en ändrad asyllagstiftning. Man leds därför att tro att den motiverande kraften bakom regeringens senfärdighet är att man till varje pris inte vill ändra i lagstiftningen. Vi kan ha fel när vi spekulerar i motivet, men i så fall är något av statsråden Bildt, Billström eller Enström välkommen att förklara sig.
***
Läs mer:
Frivärlds rapport: ”Tolkarna lämnas åt talibanerna – Sverige behöver ta sitt ansvar”.
SvD Brännpunkt: ”Vänta inte tills första tolken dödas”.
Expressen Debatt: ”Otack är Sveriges lön för hjältemod”.
Frivärld Magasin: ”Överväldigande stör för de afghanska tolkarna”.
