TJECKIEN I Tjeckien pågår just nu regeringsförhandlingar efter valet i slutet av oktober. Det kommunistparti som störtades 1989 ser ut att ta plats i en socialdemokratisk regering, och högerpartierna backade kraftigt. Dag Elfström skriver om den tjeckiska högerns kollaps.
Det nyligen förrättade tjeckiska valet, med en utgång som på många sätt får sägas vara historisk, vållade en medial uppmärksamhet i Sverige som närmast får betraktas som obefintlig. Notiser på morgontidningarnas utrikessidor och några minuter i Studio Etts 17-timme. Mycket mer blev det inte.
Valet bryter en borgerlig framgångsvåg som de senaste åren sköljt över de post-sovjetiska länderna i Centraleuropa. Det är lätt att frestas att dra slutsatsen att de som väl upplevt socialismen i praktiken springer så långt de kan i motsatt riktning. Även om det knappast kan utgöra en fullgod förklaringsmodell, flera av de aktuella länderna har haft starka mitten-vänster regeringar, så ligger det säkerligen ett korn av sanning i tesen. Tendensen just nu är i vilket fall tämligen tydlig. I Polen står den politiska striden mellan ett liberalkonservativt och ett konservativt parti (EPP respektive ECR-anslutna). I Ungern har högerpartiet Fidesz två tredjedels majoritet i parlamentet, en politisk situation som enligt alla tillgängliga opinionsmätningar och prognoser förväntas kvarstå (till Bryssels stora förtret).
Undantaget i sammanhanget är alltså Tjeckien. Här verkar opinionen för tillfället blåsa åt motsatt håll. I det nyval som alltså hölls här om veckan fick högerpartiet Medborgardemokraterna (ODS), som varit ett av två dominerande tjeckiska partier sedan tidigt 90-tal, stöd av ynka 7 procent av väljarna. Kommunistpartiet fick dubbelt så stort stöd. Redan ODS resultat i det ordinarie valet för tre år sedan, på 20 procent, innebar en förlust av mer än var tredje väljare.
ODS har haft ett normalläge på runt 30 procents väljarstöd sedan bildandet 1992, med en topp på 35,3 procent i valet 2006. Även om partiväsendet i de postsovjetiska länderna generellt är betydligt mer ombytligt än i Västeuropa i allmänhet och Nordeuropa i synnerhet så är det tapp partiet sett de senaste tre åren onekligen uppseendeväckande.
ODS bildades som en av två efterföljare till självständighetsrörelsen Medborgarforum som under den så kallade sammetsrevolutionen hösten 1989 lyckades få kommunistregimen att avgå. Medborgarforums högerflygel bildade ODS som i de flesta avseenden kom att utvecklas till ett traditionellt liberalkonservativt parti av anglosaxiskt snitt. Partiet får i någon mening också kallas för statsbärande. Av de 21 år som gått sedan partibildningen har ODS suttit i regeringsställning 13 år. Presidentämbetet innehades av ODS, närmare bestämt Václav Klaus, mellan 2003 och 2013.
Strikt ideologisk har partiet haft en relativt fast kurs, men har omvärderat sin syn på vissa sakfrågor som varit av sådan art att det väckt visst internationell uppseende. Det rör framförallt om synen på EU, där partiet kommit att utveckla en allt mer kritisk hållning. Klaus skapade rubriker världen över när han i ett tal 2005 menade att EU var ”ett lika stort hot mot friheten som Sovjetunionen en gång var”. Hösten 2009 var han åter i det internationella rampljuset under den segdragna kampen mot Lissabonföredraget. ODS är för all del inte ensam om den EU-skeptiska hållningen bland europeiska högerpartier som är, eller har varit, statsbärande. Här kan nämnas Fidesz i Ungern och Lag och rättvisa i Polen men också Tories i Storbritannien, ett sällskap som ODS nog är gladare åt.
Men kampen mot unionen har knappast begränsat sig till internationella svårigheter. EU-frågan har vållat stora samarbetsproblem även inom tjeckisk borgerlighet. Det lilla Kristdemokratiska partiet, som utgör ODS traditionella samarbetspartner, likväl som det liberala anti-korruptionspartiet Allmänhetens angelägenheter har genomgående varit betydligt mer välvilligt i sin inställning till Bryssel. Men framförallt har Karel Schwarzenberg, överhuvud för den bömiska adelssläkten med samma namn och under många år en av frihetskämpen och landets förste president Václav Havels närmast förtrogna, tagit allt mer plats.
Schwarzenberg är partiledare för TOP 09, som bildades 2009 som ett marknadsorienterat och EU-vänligt alternativ. Schwarzenberg ställde upp i presidentvalet i januari i år och sopade banan med ODS-kandidaten Premysl Sobotka. Även om Schwarzenberg förlorade presidentvalets andra omgång så innebar det definitivt ett skifte i bilden av ODS som outmanade i rollen som största borgerliga parti.
Visst är det så att ODS reducering till viss del kan förklaras av andra partiers framgångar. Men den monomentala kris partiet befinner sig i för närvarande beror på en serie skandaler och kontroverser rörande ODS främsta företrädare. I mars i år beslutade senaten att ställa president Klaus inför rätta för högförräderi, bara dagar innan hans mandatperiod löpte ut. Även om anklagelseakten var broderad med en del annat så handlade huvudanklagelsen om Klaus agerande under striden om Lissabonfördraget, där Klaus agerade mot regeringens vilja. Författningsdomstolen meddelande ganska omgående att det inte fanns laglig grund för anklagelserna. Men anklagelser om högförräderi lämnar en viss eftersmak.
I somras briserade en korruptionsskandal som fick den redan svaga ODS-ledda regeringen att avgå. Flera tunga regeringstjänstemän tillhörande ODS greps och anklagades för att ha erbjudit mutor och beordrat underrättelsetjänsten att utföra diverse illegala övervakningsuppdrag. Petr Nečas, partiledare för ODS och premiärminister, fick sin immunitet upphävd av parlamentet men förundersökningen mot honom lades senare under sommaren ned.
En expeditionsministär tog vid i väntan på det nyval som alltså förrättades för två veckor sedan. Socialdemokraterna blev som väntat största parti och spås bilda en minoritetsregering tillsammans med kommunisterna som också gick framåt. Det är samma kommunistparti som störtades under sammetsrevolutionen 1989 som nu för första gången sedan dess ser ut att hamna i regeringsställning. Förhandlingar pågår fortfarande, samtidigt som Socialdemokraterna är internt splittrade i synen på kommunisterna. Valets näst största parti blev det nybildade och liberala mittenpartiet ANO 2011 som gick till val på antikorruptionsretorik och frontas av en excentrisk miljardär med kommunistisk bakgrund.
Den politiska striden i Tjeckien verkar de närmaste åren komma att stå mellan mitten och vänster, snarare än mellan höger och vänster som varit fallet majoriteten av de post-kommunistiska åren. En sorglig utveckling vars enda förtröstan ligger i att den skedde så snabbt att det svårligen kan ses som en del av en långsiktig trend.