Martin Richard kan inte ha varit någons fiende. Ändå var det han som fick ta straffet – det straff som en terrorist, eller kanske en grupp av terrorister, utkrävde av Bostons befolkning på måndagen. Martin Richard blev bara 8 år.
Det finns inget moraliskt försvar för terrorism. Inte heller något sätt att ursäkta eller släta över. All terrorism måste fördömas. Inget gör detta mer uppenbart för våra ögon än när ett barn blir ett av terroristernas offer.
När denna text skrivs, sent på tisdagkvällen den 16 april, har de amerikanska myndigheterna ännu inte funnit något spår av gärningsmannen eller gärningsmännen. Att det rör sig om ett terrorattentat har dock visat sig av det splitter som drabbat offren. Metallbitarna är likformiga vilket talar för att bomberna varit fyllda med splitter.
I väntan på att myndigheterna ska hitta den eller de skyldiga finns ingen anledning att spekulera i motivet. Ingen har heller tagit på sig skulden.
Attentatet i Boston har fått stor uppmärksamhet världen över. Det är för att det skedde i USA, det land där det hittills största terrorattentatet i historien har begåtts den 11 september 2001. Många har fruktat att ett nytt liknande attentat ska ske igen. Men för oss i Europa är det också lätt att identifiera oss med det amerikanska folket. De är som vi. De gör saker som vi. De springer Maratonlopp eller är publik. Det kunde ha varit någon av oss.
Utan förringa de liv som nu gått förlorade i Boston, är det dock viktigt att komma ihåg att det vare sig är amerikaner eller européer som är de vanligaste offren för terrorattentat. Bostonattentatet skördade tre liv, vilket i jämförelse med många andra attentat är ovanligt få.
Ett par exempel ur de senaste dagarnas nyhetsflöde visar hur det ser ut i andra delar av världen. I Somalia dödades i söndags 19 personer. I Irak igår dödades 31. Idag i Pakistan dödades 9. Alla var bombattentat.
Borde vi ge samma uppmärksamhet även till dessa attentat? De är ju trots allt värre än det som begicks i Boston. Jo, visst borde vi det. Vi både skriver och läser alldeles för lite i vårt land om den terror som många människor i världen tvingas leva med dagligen.