DEBATT På Folk och Försvars Sälenkonferens lyckades deltagarna undvika elefanten i rummet: Solidaritetsförklaringen. Det skriver Bo Hugemark, som menar att den framtida hotbilden mot Sverige med närområde missbedöms.
Hur det kändes för deltagarna vet jag inte, men av TV-sändningarna att döma lyckades de nästan helt undvika att se elefanten i rummet. Nämligen kärnan i svensk säkerhets- och försvarspolitik, Solidaritetsförklaringen. Jag skriver nästan, för den nämndes då och då i förbigående, men då mest som om det var en liten gullig elefantunge.
Nog vore det på tiden att på allvar diskutera vad Solidaritetsförklaringen kräver av militära styrkor och planer idag . I stället för att som i Sälen orda om långsiktig försvarsplanering och upprepa det enfaldiga ”det finns inget ryskt hot under överskådlig tid.”
För det finns det – om man med överskådlig tid menar längre bort än det närmaste halvåret! Inte direkt och enbart mot Sverige utan mot dem som vi med Solidaritetsförklaringen ger förhoppningar om militär hjälp om de hotas. De baltiska staterna upplever ständigt olika former av betvingelsemetoder – cyberhot, ekonomisk utpressning, infiltration i administration och samhällsorgan, propaganda, militärövningar i omedelbar närhet. De ser detta som led i en strategi att återställa del av det ryska imperiet. Putins ord om Sovjetunionens upplösning som 1900-talets stora geopolitiska katastrof ger dem visst fog för misstanken. De tror inte att det är otänkbart att det kan uppstå lägen då uppenbart militärt våld tillgrips. Georgien-kriget ger balterna anledning att misstro grannen.
NATO tror inte heller att militärt hot är otänkbart. I motsats till svenska politikers sorglösa framtidsbedömning förbereder alliansen IDAG förstärkningar till de baltiska staterna. Alliansens strateger har då all anledning att se bekymrat på Sveriges försvarsbrister, vilka innebär att en viktig länk fattas i deras möjligheter att förstärka Baltikum och hindra att en kris övergår till öppen aggression. För en sådan förstärkning kan inte ske utan att NATO använder svenskt territorium och framför allt inte om Gotland skulle besättas av Ryssland.
Nog vore det på tiden att vi slutar diskutera om och när ryssen kan hota enbart Sverige. I stället måste vi se vår roll i säkerheten för de demokratiska staterna runt Östersjön. Den rollen har vi avträtt med våra försvarsluckor och med vår envishet att stå utanför NATO – samtidigt som vi utfärdat en Solidaritetsförklaring liknande alliansens artikel 5, men utan några konkreta åtgärder för att göra den trovärdig
Nog vore det också på tiden att se de ryska storövningarna i Östersjöområdet och flygövningarna mot svenska mål som något mer än att bygga upp krigsmakten i största allmänhet, utan som träning mot alldeles konkreta mål för eventuella framtida behov. Observera ”vid behov”, jag säger inte att ett angrepp är förestående eller ens beslutat men att övningarna ger möjligheter att använda militär makt om så skulle bli aktuellt. Och då borde vi också ha militär handlingsfrihet om behov skulle uppstå.
