Foto: Mariia Kravtsova
KAUKASUS Jorden har blivit fredligare. Antalet demokratier i världen är rekordhögt och även i länder där det råder diktatur höjs det nu röster om förändring. Men det finns platser där det fortfarande pratas tyst om frihet. Kaukasus är ett sådant exempel, skriver Peter Arnemo.
Otaliga försök har gjorts av EU och FN för att påverka länderna i Kaukasus men resultatet är dystert. I Tjetjenien regerar Ramzan Kadyrov som, uppbackad av Kreml, styr med järnhand för att behålla lugnet i det konfliktdrabbade Tjetjenien. Som tack får Kadyrov stora summor pengar varje år; pengar som han dels spenderar på sig själv men som också går till att arrangera bisarra fotbollsmatcher med avdankade storstjärnor som Diego Mardona och att rusta upp Tjetjeniens enda topplag Terek Grosnyj.
På andra sidan gränsen av Tjetjenien, i Dagestan, satsar Anzhi Makhachkala – Dagestans fotbollsklubb i den ryska högsta serien – allt man kan för att nå Champions League. Även där backas man upp av landets president, Magomedsalam Magomedov. I år har laget lyckats nå slutspelet i Europa League och man är på god väg att inom några år nå sitt mål, mycket tack vare dyra spelarköp och en ledning som gör allt i sin makt för att nå toppen. Att laget inte får spela sina hemmamatcher i Europacupspelet på grund av säkerhetsläget i Dagestan är något man väljer att tiga om.
Genom fotbollen har ledarna i Kaukasus hittat nya vägar att legitimera sin egen makt och lyckats skapa löpsedlar som inte bara handlar om krig och brott mot mänskliga rättigheter. Situationen i norra Kaukasus kan knappast skylas över med spelarköp och skrytmatcher, även om regimerna verkar tro det. I en UD-rapport från 2011 rapporteras att 750 personer dödades, varav 176 civila, och minst 628 skadades till följd av väpnade konflikter i regionen Kaukasus.
När man idag pratar om Terek Grosnyj eller Anzhi Makhachkala så pratar man först och främst inte om det politiska läget i de bägge länderna utan om fotbollsresultat och spelarvärvningar. Om du börjar diskutera klubbarna på ett djupare plan så kommer det vara omöjligt att inte nämna det geopolitiska läget eller det absurda i att Maradona har spelat fotboll i Grosnyj. Att legitimera sin makt genom fotboll är inget nytt.
Liknande exempel hittar vi i Milano där Silvio Berlusconi styrde Italien och fotbollslaget AC Milan samtidigt. Många menar att utan fotbollen skulle Berlusconi ha haft svårt att nå makten på 90-talet.
Om inte världssamfunden med sin kritik kan göra skillnad så kanske det europeiska fotbollsförbundet, UEFA, erbjuder en ny lucka att påverka länderna i Kaukasus i rätt riktning. Lag som Anzhi måste följa UEFA:s regelverk gällande säkerhet och Fair Play, vilket ger förbundet rätt att ställa andra krav på laget. Anzhi får till exempel inte spela hemma när de möter andra europeiska lag i Europacupspelet på grund av säkerhetsläget i Dagestan, ett krav som kan göra förändring även för den dagestanska civilbefolkningen.
Det kan tyckas futtigt med att bara förbättra säkerhetsläget, men i ett första steg är det viktigt att civilbefolkningen känner sig trygga i sin vardag. Om UEFA:s krav skulle mötas, då är det en förändring som skulle spela stor roll i ett land som Dagestan. Säkerhetsläget i Dagestan beskrivs av UD som ”inbördeskrigsliknande” med dagliga dödsfall samtidigt som våld med religiösa förtecken ökar i Dagestan.
Fotboll har spelat en viktig roll även i fredsarbetet i Elfenbenskusten. 2011 utsågs världsstjärnan Didier Drogba att ingå i en elvamanna kommission som skulle försöka mäkla fred mellan landets kristna och muslimer. Det faktum att han själv var kristen och gift med en muslimsk kvinna från de norra delarna av landet gjorde att han hade en unik ställning i Elfenbenskusten, eftersom han respekterades av både muslimer och kristna. Det är något som få politiska ledare har lyckats uppnå.
Även om Didier Drogba eller UEFA inte på egen hand kan mäkla fred eller avsätta totalitära ledare ska man inte underskatta fotbollens möjligheter och makt. Särskilt i regioner som Kaukasus där västerländsk media sällan rapporterar ifrån. När var det någon senast såg ett nyhetsinslag från Kaukasus på svenska Rapport eller Aktuellt? Om medias strålkastarljus når Kaukasus några gånger varje år tack vare fotbollen så ger det också en chans att belysa problematiken i regionen och de enskilda länderna. Det kan i sin tur ge en möjlighet att låta befolkningen komma till tals.
I och med att lag som Anzhi spelar ute i Europa varje år så måste även UEFA göra en bedömning av laget, arenan, säkerhetsläget runt arenan samt en rad kontroller för att laget ens ska få spela ute i Europa. Det är värdefullt att en så stor organisation kan ställa reella krav på Anzhi och därmed indirekt på Dagestans president. Det är nämligen fler länder som Dagestan och Tjetjenien som befinner sig i en konstig gråzon där de på pappret är självständiga men där det ryska inflytande är mycket stort.
Om ledarna i Dagestan och Tjetjenien vill spela ute i Europa så kommer man att behöva göra eftergifter, kanske till och med avkall på den egna makten – om bara för en kort stund. Så om man sparkar bollen tillräckligt hårt så kanske det händer något på den idrottsliga och politiska planen i Kaukasus, vilket vore välbehövligt för en friare värld.
