VITRYSSLAND
– Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att de flesta människor inte ens vet att det är val snart, svarar Yauhen Yakimenka på frågan om stämningen inför parlamentsvalet i Vitryssland den 23 september, landet som brukar kallas för Europas sista diktatur.
I vanliga fall skulle ett sådant ointresse för valet till den lagstiftande församlingen vara förvånande. I Vitryssland är det fullt naturligt då parlamentet saknar inflytande. Den riktiga makten ligger i händerna på president Aliaksandr Lukasjenko. Senast Vitryssland gick till val på nationell nivå under presidentvalet 2010 utmynnade en valkampanj som för många framstod som en av de mest fria sedan Lukasjenko kom till makten, i blodiga kravaller under valnatten. Demonstranter som protesterade mot uppenbart fabricerade röstsiffor (den sittande presidenten fick enligt officiella siffror 79,97 % av rösterna) slogs ner av kravallpolis och hundratals människor, bland dem majoriteten av de övriga presidentkandidaterna, fängslades. Några har fortfarande inte släppts.
Dessa politiska fångar i kombination med den odemokratiska valprocessen har fått flera politiska partier i Vitryssland att bojkotta valet. Andra genomför kampanjen men ämnar dra sig ur i sista stund. På så vis hoppas man nå en bredare publik men samtidigt markera att valet inte är rättvist. Artur Finkevich, ledare för ”Det unga Vitryssland”, anser däremot att de politiska partier som valt att bojkotta valet sänder fel signaler.
– Att inte delta gynnar ingen annan än regimen menar han.
Finkevich ämnade själv kandidera i valet men hans kandidatur blev struken på grund av teknikaliteter. Samma öde drabbade ett flertal andra kandidater, däribland Alexander Milinkevich, oppositionens gemensamma presidentkandidat i valet 2006.
Oenigheten inom den politiska oppositionen vad gäller en bojkott är karaktäristisk. Trots att oppositionen är enig i sin kritik av regimen saknar de gemensam strategi.
– Det finns en ohälsosam rivalitet mellan olika oppositionsledare, menar Jaroslav Romanchuk, kandidat i presidentvalet 2010.
– Å ena sidan vill de visa väst att de är ledande i Vitryssland och därmed borde få koordinera EU:s policy för landet. Å andra sidan är de inte beredda att arbeta i ett lag.
En del av ansvaret faller på organisationer i väst. På grund av att vissa organisationer har stöd utifrån blir man mindre benägen att samarbeta med varandra och många internationella partners tvekar inför att kräva en enad opposition, menar Romanchuk.
Vid tidigare val har det spekulerats i om presidenten – för att visa sin goda vilja inför omvärlden – ska ”tillåta” ett mindre antal företrädare för oppositionen att ta plats i parlamentet. Att döma av presidentvalet för två år sedan och av den politiska utveckling som skett i landet sedan dess är det dock osannolikt att presidenten kommer att visa att sådant svaghetstecken.
– Kreml har varit osedvanligt generöst under 2011 och 2012 så för tillfället är regimen inte beroende av lån från IMF eller andra västdominerade organisationer. Lukasjenko har inte något behov av att vara väst till lags menar Jaroslav Romanchuk.
Den ryska generositeten är dock inte gratis för regimen. Under de senaste två åren har Ryssland ökat sitt inflytande landet. Vitryssland har redan tvingats in i en tullunion med Ryssland och förhoppningarna från Kreml är att ett ökat inflytande över Vitrysslands ekonomi och politik kan bidra till att sätta ytterligare press även på Ukraina.
Omvärldens möjligheter att påverka valet i Vitryssland är begränsade men en metod är att finnas på plats för att observera valet. Christian Holm (M), riksdagsledamot i utrikesutskottet åker på torsdag ner som valobservatör. Holm har under lång tid följt utvecklingen i Vitryssland och håller löpande kontakt med företrädare för den vitryska oppositionen.
– Det är viktigt att omvärlden fortsätter att hålla ett hårt tryck mot regimen och att fortsätta att stödja den politiska oppositionen, säger han. Christian Holm är särskilt nöjd med att EU och USA har lyckats koordinera sitt budskap till Vitryssland då det ökar möjligheterna att påverka läget i landet.
Så har oppositionen någon chans att få in några kandidater?
– Jag tror att väletablerade kandidater såsom Anatolij Lebedko (partiledare för partiet United Civil Party) har goda chanser att komma in i om rösterna räknas som de ska. Dessvärre har jag inte sett något som tyder på att så kommer att ske men säkert vet vi först på söndag kväll, säger Christian Holm.