Almedalsveckan börjar i morgon söndag. Försvarsfrågan kommer givetvis att diskuteras. Men vad bör vara i fokus? Här är fem frågor som jag tycker borde ställas vid alla tillfällen försvarsfrågan kommer upp.
För det första, de aviserade nysatsningarna på försvaret som både regeringen och Socialdemokraterna har gjort är dimridåer. Regeringen har förklarat att den vill öka den totala ramen för försvarsbudgeten med drygt 5 miljarder per år. Men det är först 2018 som satsningen kommer, det vill säga i nästa mandatperiod. Socialdemokraterna säger sig också vilja satsa på försvaret men vill göra detta genom att flytta pengar inom försvarsbudgeten, från anslaget för internationella insatser till övningar. Att pengar flyttas från en kolumn till en annan betyder inte att försvarsanslaget ökar.
För det andra, fortfarande är 2009 års försvarsreform underfinansierad. Den var så redan från start och är så även med de pengar regeringen har sagt sig vilja skjuta till. ÖB har talat om att det kan behövas 4 miljarder per år under 10 år. Ingen har hittills kunnat visa att han skulle ha fel.
För det tredje, ska vi verkligen bara ha ett enveckasförsvar? Även om den pågående försvarsreformen finansieras fullt ut kommer Sverige ha en mycket liten försvarsmakt. Även om ÖB får de pengar han har begärt för att genomföra den reform som riksdagen har beslutat om kommer vi ändå bara att ha ett försvar som kan stå emot ett angrepp i en vecka på ett ställe.
För det fjärde, frågan om Natomedlemskap måste upp på bordet. Sverige är på väg att skaffa sig ett enveckasförsvar. Det enda sättet att upprätthålla en trovärdig avskräckningsförmåga, s.k. tröskelförmåga, med ett så litet försvar är om det kombineras med en försvarsallians. Sverige är idag mer beroende av Nato än vad vi var under kalla kriget. Det är att sticka huvudet i sanden att inte erkänna att det är så.
För det femte, Gotland måste försvaras. Gotland ligger mitt i Östersjön och är av central militärstrategisk betydelse för stabiliteten i hela norra Europa. Genom att lämna ön obevakad har Sverige skapat ett ”säkerhetshål” i Östersjöregionen. Vem ansvarar för Gotland i händelse av en hastigt uppblossad militär kris? Genom att inte ha trupper permanent baserade på ön sänder Sverige ut ett budskap till omgivningen att vi inte riktigt bryr oss om vårt eget territorium. Detta skapar osäkerhet.
Utöver detta finns givetvis andra frågor som är av stor vikt. Vanligtvis brukar försvarsmaktsanställda vilja tala om rekryteringsproblem och anskaffning av materiel. Det måste också diskuteras, men om vi inte får de stora frågorna rätt får vi inte heller ordning på de små frågorna. Det är liksom ingen mening med att diskutera vilka vapensystem som ska införskaffas om riksdagen inte ens vill anslå tillräckligt med pengar.
(Inlägget är också publicerat på: stefanolsson.nu.)