WASHINGTON, DC Medier i hela världen har rapporterat om protester mot Obamas planer på en intervention i Syrien. Henrik Sundbom har besökt en av demonstrationerna och rapporterar om en liten skara av extremister snarare än ett brett folkligt missnöje.
Med tanke på opinionsläget, 59 procent av amerikanerna är mot en missilattack på Assad-regimen, kan man förstå att ”fredsrörelsen” Answer Coalition hoppades på ett stort deltagande när de aviserade en massdemonstration mot krig i Syrien utanför Vita Huset i Washington, DC, i lördags (7/9).
Organisationen själv hävdar att den flera gånger samlade över hundra tusen demonstranter mot Irakkriget. Även om dessa siffror sannolikt är kraftigt överdrivna råder ingen tvekan om att Answer varit en central och viktig organisation i den amerikanska antikrigsrörelsen.
Snopet då, att lördagens så kallade massdemonstration inte lockade mer en ett par hundra deltagare som tappert trotsade den sista skälvande sommarhettan.
”Samma kongress som säger att vi inte har råd med skolor, sjuksköterskor och jobb är plötsligt beredd att lägga miljarder på ett nytt krig” ropar Answer Coalitions Sarah Sloan i en megafon. ”Miljarder dollar till imperialistiskt storhetsvansinne!”
Jubel.
”Mina skattepengar ska gå till mina barn, inte till krig” förklarar en medelålders kvinna med ett plakat med Martin Luther Kings porträtt och texten ”Jobs not War” som står lite vid sidan om.
Demonstrerar hon av sympati för det syriska eller amerikanska folket?
”Skämtar du? Det amerikanska!”
Framme på barrikaden lämnas megafonen till en ung amerikansk-syrisk kvinna. ”Vet ni”, säger hon, ”det pratas väldigt mycket om hur ond Assad är och hur fina rebellerna är. Men jag ska berätta hur det verkligen ligger till. Innan rebellerna började mörda barn var Syrien ett fritt land. Vi hade fri sjukvård och ordning. Folk levde fridfullt sida vid sida. Assad är inte ond. Han är det syriska folkets val!”
Demonstranterna ropar bifallande. Några viftar med syriska flaggor. ”Det amerikanska imperiet klarar inte av starka, fria stater i Mellanöstern!” hörs någon skrika. På andra håll är stödet för Syriens diktator tydligare. I Los Angeles fastnar skyltar med texten ”We love you Assad” på pressfotografernas bilder.
Utanför Vita Huset bär några av demonstranterna på plakat som riktar udden mot Israel. ”Not one more war for Israel.” ”One Nation under Israel.” ”Holocaust: A word used by zionists to perpetrade crimes against humanity.”
Den oförblommade antisemitismen tycks inte besvära de övriga deltagarna.
En reporter från det ryska regeringsorganet Russia Today följer demonstrationerna på avstånd. Ett par dagar tidigare har Answers talesperson Brian Becker varit med i en direktsändning i den ryska tevekanalen i egenskap av fredsaktivist. Inte ett ord om hans engagemang i olika extremvänsterpartier med revolutionära drag. Inte ett ord om hans kontakter med Nordkorea.
Megafonen skickas vidare till en representant för People’s Revolutionary Party. Hon är så exalterad och högljudd att den skräniga högtalaren förvandlar skriken till oigenkännlighet. Ingen kan urskilja ord men affekten är nog så tydlig. Publiken jublar.
Under högljudda slagord – ”Obama, hands off Syria!”, ”They say more war, we say no war” – börjar den lilla skaran av demonstranter marschera mot Capitol Hill för att komma så nära kongressledamöterna som möjligt. Att Kongressen fortfarande har sommaruppehåll och the Hill ligger öde tycks inte besvära logiken.
Kvar på marken utanför Vita Huset ligger högar med plakat. Uppslutningen blev uppenbarligen inte vad man tänkt sig. Det tar bara en dryg minut från att de första demonstranterna börjat gå tills de sista passerat.
Ändå toppar Russia Today sin första sida med demonstrationen hela söndagen. Den passar in i kanalens generella budskap. Men för Barack Obama och John Kerry kan slutsatsen bara bli denna: Folk må vara skeptiska till kriget, men den här gången är motståndet inte så grundmurat att man är beredd att göra gemensam sak med extremvänster och antisemiter. Alltid något.