Kenyas framtid står på spel. Foto: Bengt Nilsson
KENYA Det är val i Kenya. Frågorna rör främst korruption, sociala och regionala orättvisor samt den politiska makten som monopoliserats av en liten elit. Sällan har benämningen ”historiskt val” varit så giltig, skriver Bengt Nilsson som befinner sig på plats för att bevaka valet.
– Vi är så trötta på dåligt politiskt ledarskap i det här landet! säger Grace Oguta och himlar med ögonen.
Vi promenerar genom ett nästan spöklikt öde Nairobi på väg till den vallokal där hon nyligen har röstat. Klockan är nio på morgonen och det borde vara full ruljangs i staden. Grace lade sin valsedel i lådan redan klockan sex när vallokalen öppnade och vill nu gärna visa mig hur det ser ut.
– Folk är rädda, säger Grace och sänker rösten en aning. Alla minns det förra valet och våldet, dödandet.
Utlänningar har lämnat landet. Hotell är avbokade, flygen till Kenya nästan tomma. Landet håller andan. Men Grace tar sin medborgerliga plikt på allra största allvar. Hon bor i Kisumu långt från Nairobi men har rest hit för att rösta. Här är hon registrerad. Det råder ingen tvekan om att det här betyder oerhört mycket för henne.
När vi svänger runt ett gathörn öppnar sig en helt annan syn. En kilometerlång kö med tålmodiga väljare sträcker sig kvarter efter kvarter, så långt ögat når. Grace skiner upp.
– Nu känns det mycket bättre, säger hon med ett skratt.
Sällan har benämningen ”ett historiskt val” varit så giltig som nu. Politiska bedömare både i och utanför Kenya är överens om att landets framtid står på spel, på ett aldrig tidigare skådat sätt. I Kenya har presidentval allmänt varit relativt förutsägbara tillställningar, möjligen med undantag av det som hölls 2007 och resulterade i landsomfattande kravaller. Nu förväntar sig alla ett val utan fusk och våld.
Den sittande presidenten Mwai Kibaki kan inte väljas om enligt den nya konstitution som antogs 2010. Han avgår alltså helt enligt regelboken, vilket bara det är en ovanlig händelse i Afrika. Vem som ska efterträda honom är en öppen fråga och föremål för vadslagning och enorma spekulationer.
I direktsända tevedebatter har kandidaterna behandlats som arbetssökande och ombetts förklara hur de tänker ta sig an landets viktigaste jobb. Sådant har aldrig skådats på kenyansk television tidigare. Om valet genomförs korrekt och resultatet accepteras, blir det en framgång för demokratin som kan innebära en vändpunkt inte bara för Kenya, utan för stora delar av Afrika.
Bland de åtta politiker som ställer upp är det endast två som bedöms ha möjlighet att vinna. Opinionssiffrorna har visat att ingen av dem tycks få absolut majoritet, alltså minst 51 procent av rösterna. Det betyder att det måste bli en andra omgång.
De två huvudkandidaterna som nu tävlar om att ta över landets högsta ämbete representerar nationens våldsamma förflutna. Ända sedan Kenya 1964 frigjorde sig från britterna och blev självständigt har stammotsättningar utgjort en källa till konflikt. De två största folkgrupperna heter kikuyu och luo och den som nu blir president kommer att vara antingen det ena eller det andra.
Uhuru Kenyatta är kikuyu. Han är son till landsfadern Jomo Kenyatta som ledde befrielsekampen mot britterna och blev Kenyas förste president. Raila Odinga är luo och son till Jomo Kenyattas främste rival Jaramogi Oginga Odinga. Dagens presidentval kan därför ses som en förlängning av den bittra maktkamp som ända sedan självständigheten har ställt kenyan mot kenyan.
Trots sin starka ställning hos kikuyufolket och andra stammar i landet som traditionellt stöder dem, har Kenyatta ett allvarligt handikapp som väljarna i dag måste ta ställning till. Nämligen det faktum att han är åtalad av den internationella brottmålsdomstolen ICC i Haag. Brott mot mänskligheten, lyder rubriceringen och det handlar om Kenyattas ansvar för eftervalsvåldet 2008.
Valet sent i december 2007 urartade i kravaller som var nära att förvandlas till ett fullskaligt inbördeskrig. Den sittande presidenten Mwai Kibaki vann över utmanaren Raila Odinga som genast påstod att fusk hade förekommit. Detta styrktes också av valobservatörer.
Mwai Kibaki är kikuyu och stöddes av Uhuru Kenyatta. Denne förvaltar sin fars politiska arv och såg som sin uppgift att inte låta makten gå kikuyufolket ur händerna. Efter omfattande undersökningar har ICC i Haag kommit fram till att Kenyatta var en av de främsta anstiftarna av det våld som skördade minst ettusen dödsoffer och gjorde en kvarts miljon människor hemlösa.
Enligt den kenyanska kommission som tillsattes för att undersöka orsakerna till våldet hade kravallerna börjat spontant i protest mot det riggade valet, men sedan fått en mer organiserad struktur och riktats mot dem som hävdade valfusk. Enligt ICC var Kenyatta den främste organisatören.
Flera framträdande afrikanska politiker kallades in som medlare i konflikten och till slut lyckades förre FN-chefen Kofi Annan få parterna att acceptera en uppgörelse. Den gick ut på att Mwai Kibaki erkändes som vinnare av presidentvalet men att hans utmanare Raila Odinga fick posten som premiärminister. En salomonisk lösning som inte är så ovanlig i länder med svag demokratisk tradition. Samma sak har hänt i exempelvis Zimbabwe.
Kenya kan nu alltså få en president som är åtalad av ICC för brott mot mänskligheten. Förhandlingarna i Haag ska inledas i april och det är också då som den förväntade andra omgången av det kenyanska presidentvalet ska hållas.
Men inte nog med det: Kenyatta har valt att ställa upp med en medkandidat som är tilltänkt som vicepresident. William Ruto heter han och är också åtalad av ICC för samma typ av brott som Kenyatta.
För att förstå logiken i detta är det nödvändigt att göra en djupdykning i det som för icke-kenyanska läsare blir en överkurs i kenyansk stampolitik. Kenyatta är som tidigare nämnts kikuyu. William Ruto är kalenjin. Dessa två grupper har traditionellt haft en frostig relation men i och med Kenyattas och Rutos politiska partnerskap är de nu i allians. Det innebär att många andra stammar/folkgrupper i Kenya som traditionellt stöder kalenjin nu förväntas stödja även Kenyattas kandidatur.
Eftervalsvåldet 2008 utspelade sig delvis mellan kikuyu och kalenjin och nu antar man att risken för en upprepning har minskat. Kenyatta har i och med detta kommit att betraktas lite grand som en fredsmäklare i Kenyas infekterade stampolitik vilket troligen är till hans fördel i valet.
Raila Odinga, som alltså fick bli premiärminister för att lugna de upprörda känslorna i landet 2008, är knapp favorit i dagens val. De stora politiska frågorna i Kenya handlar om korruption, sociala och regionala orättvisor samt att den politiska makten har monopoliserats av en liten elit. I valdebatter har Odinga hävdat att Kenyatta förkroppsligar just dessa missförhållanden och är helt olämplig för jobbet som går ut på att åtgärda dem.
Odinga anses ha lite renare händer än Kenyatta. Mest beroende på att hans väljarbas luofolket i alla tider har utgjort landets största minoritet och ständigt känt sig förfördelad.
En ICC-åtalad arvtagare till landsfadern Kenyatta tävlar nu alltså mot en oprövad representant för en förmodat revanschistisk folkgrupp som alltid tidigare blivit snuvad på makten.
En andra omgång i presidentvalet blir sannolikt nödvändig. Det blir en het vår i Kenya.
