DEBATT Hoppet stod högt när Karin Enström blev försvarsminister och sa att personalen är försvarets viktigaste resurs. Men nu låter det annorlunda och många försvarsanställda är oroliga inför framtiden. Ge oss resurser att lösa uppgiften riksdagen gett oss, skriver tre kadetter.
Vi var många soldater och sjömän som hade stora förhoppningar när du utsågs till försvarsminister, Karin Enström. En truppofficer på Försvarsdepartementet, äntligen! Du sa och skrev många bra saker, som att ”personalen är försvarets viktigaste resurs”. Det ville du att varje soldat skulle känna. Vi talade om dig i matsalen, i mässen, på övningsfältet och vi tyckte att framtiden såg ljusare ut.
Nu låter det annorlunda när vi hör dig tala. Du talar om att spara in på personalen, om färre nyanställningar, om att färre av oss ska vara heltidsanställda. När debatten om enveckasförsvaret nådde sin kulmen sa du att ”hela landet ska kunna försvaras” och tyckte att det räckte så.
Vi anser inte att vår försvarsförmåga är tillräcklig för att hävda något sådant. Vi befinner oss på en låg nivå i organisationen, men kanske just därför ser vi sådant som inte syns på försvarsdepartementet. Som den slitna materielen, där vissa terrängbilar från 70-talet fortfarande används dagligen trots att de är i dåligt skick. Som att vi saknar pengar till ammunition. Som att många soldater, kadetter och befäl lämnar Försvarsmakten för att de inte känner någon framtidstro. De har tappat hoppet om att det ska bli bättre. Samtidigt hör vi dig tala om Försvarsmakten som om allt vore frid och fröjd, som om det inte fanns några problem.
Vi är många som inte känner oss som en viktig resurs när vi hör dig tala. Samtidigt verkar det inte som om du ser våra problem, vår oro för framtiden, våra tvivel kring den moderata försvarspolitiken. Hur ska vi kunna rekrytera soldater och befäl till Försvarsmakten under de här förutsättningarna? På officersprogrammet har vi knappt tillräckligt många sökande för att fylla kurserna längre.
Allt är inte bra just nu. Vi är många som är oroliga för vår framtid. Vi är många som känner en stor oro för om Moderaterna verkligen kan eller vill bygga den försvarsmakt vi vill arbeta i. Vi är soldater, lärda att lyda order. Vi är samtidigt blivande officerare som är lärda att säga ifrån när något är fel.
Försvarsmakten för er på Rosenbad och i riksdagen är på papper. Men för oss är den en fysisk verklighet. Vi brinner för vårt yrke och vi vill inget hellre än att den försvarsreform som riksdagen beslutat om ska bli lyckad. Vi vill höja Sveriges försvarsförmåga och bidra till internationell säkerhet. Men för att vi ska lyckas med att genomföra den reform som du, Moderaterna och övriga riksdagen beslutat om behöver vi viss förändring:
– För det första behövs förtroende. Misstron mot Försvarsmakten som myndighet och oss anställda som yrkesutövare är inte konstruktiv. Det är inte konstruktivt att kalla oss för ett särintresse eller att förringa de åsikter vi bär fram. Vi är experter och vi är professionella. Skyttegravskriget mellan regeringen och Försvarsmakten är direkt skadligt.
– Det andra är ambition. Vår ambition är att skapa framtidens försvar, att bli bäst på det vi gör. Vi vill inte vara näst bäst, eftersom det i skarpt läge innebär skillnaden mellan liv och död.
– För det tredje behövs resurser. I militär taktik måste rimliga resurser tilldelas den som har fått en uppgift att lösa. Vi arbetar för låga löner, i avlägsna orter och med jobbiga arbetstider. Det är okej för oss, men då måste organisationen ha de ekonomiska muskler som krävs för att verksamheten ska bli så bra som möjligt. ÖB har sagt det, flera säkerhetspolitiska experter har sagt det och flera av dina kollegor i alliansen har påpekat det. Nu upprepar vi det: Om vi inte får större ekonomiska resurser, kommer vi inte att kunna lösa den uppgift som riksdagen har gett oss.
Vi är inget särintresse. Låt oss arbeta tillsammans, Karin.
