Vilket vore alternativet till USA:s dominerande roll i världspolitiken? Den frågan ställde Frivärlds Katarina Tracz upprepade gånger till Nätverket 4 septembers talesperson Dror Feiler i SVT:s morgonsoffa i går.
Ett annat USA, svarade Feiler. Men man kan ju undra. Organisationerna i nätverket talar ett annat språk.
Den svenska kommunistiska rörelsen – en kaleidoskopisk mångfald av mikrofraktioner där den ena är mer färg- och magstark än den andra – sluter upp mangrant bakom Feiler. Men just jakten på internationella föredömen är en fråga som splittrar snarare än förenar.
Socialistiska partiet önsketänker om den globala maktbalansen. Bilden är hämtad från partiets Facebooksida.
Kommunistiska partiet tycker att Nordkora är det i särklass jämlikaste landet i världen, ett land som ”håller fast vid en socialistisk kurs och vägrar böja sig för imperialismens diktat.” Även Sveriges Kommunistiska Parti arbetar för nordkoreansk solidaritet, om än inte med samma glödande iver.
Trotskisterna i Socialistiska partiet tar däremot bestämt avstånd från Nordkorea som ideal och försitter inte en chans att kritisera SKP och KP för att vara naiva. Däremot tycker de att Venezuela fortfarande är ett positivt exempel på att en annan politik faktiskt är möjlig.
Ja, Venezuela tycks faktiskt vara det närmaste man kommer en gemensam nämnare när organisationerna bakom Nätverket 4 september letar efter rollmodeller. Om det inte vore för Arbetarmakt då, som tycker att Chavez hade varit olämplig som ledare för en ny internationell kommunistisk rörelse. Hur de ställer sig till landet sedan Chavez bortgång är dock oklart
Att det är lämpligt att sträva efter en ”ny internationell kommunistisk” rörelse är man däremot överens om. Det kokar ned till en fråga om ledarskap.
Varför Piratpartiet (och Vänsterpartiet) tycker att det är en god idé att ställa sig på samma barrikad som dessa diktaturkramare är en gåta. Om drivkraften var att man är överens i en sakfråga – motståndet mot USA:s oförsvarliga övervakning – skulle det vara en sak. Men inte ens Piratpartiet kan väl vara naivt nog att tro att det är detta som driver de samlade kommunistpartierna, som i nästa andetag skakar hand och äter buffé på nordkoreanska ambassaden utan att så mycket som en viskning om transparens och yttrandefrihet.
