RYSSLAND Stavhopperskan Jelena Isinbajevas försvar av Putins hetslagstiftning mot ”onormala” bäddar för en karriär i politiken. Mats Johansson skriver om en korrupt idrottsvärld där oliktänkande står som förlorare och Schweiz vinner ”guld”.
”Vi är rädda för vår nations skull. Vi ser oss som ett normalt folk där pojkar lever med flickor, flickor med pojkar. Det kommer från vår historia. Vi har aldrig haft de här problemen i Ryssland och vi vill inte ha dem i framtiden.”
Jelena Isinbajeva är sannolikt bättre stavhopperska än Vladimir Putin, men ligger förstås lite efter honom i den politiska karriären. Med sitt politiska utspel mot de homosexuella under friidrotts-VM tog hon i alla fall ett hopp uppåt i hierarkin inom hans unga garde. Hennes förord för den nya hetslagstiftningen mot ”onormala” stärker hennes eventuella kandidatur till framtida politiska uppdrag som representant för det unga Ryssland.
Det kan tyckas som ett väldigt projekt, att styra Rysslands sexuella utveckling, men Isinbajeva kan söka inspiration från historiska förebilder. Hitler nådde långt i sin föresats att utrota inte bara homosexuella utan även andra större kollektiv som inte tillhörde hans bild av framtiden. I det egna landets nära förflutna kan hon lära av Stalins praktik när det gällde bönder, för att inte tala om urfadern Lenin som lät bygga de första koncentrationslägren efter statskuppen 1917.
Isinbajeva har med sitt historiska uttalande säkrat en plats på hedersläktaren under vinter-OS i Sotji, sommarorten som i februari invaderas av Internationella olympiska kommittén och dess anhang av affärsmän som fjärran från de ursprungliga idealen säljer arrangemang till högstbjudande. Det ska bli intressant att se vilka statsmän som vill sitta där bredvid Putin och Isinbajeva. För IOK finns det miljoner goda skäl, liksom för dem som redan ”vunnit guld” där, som skämtet lyder, apropå korruptionen som är grund för detta folkfördrivningsprojekt.
Det är resultatet av vad som sker när man nationaliserar kostnaderna och privatiserar vinsterna, säger Garri Kasparov, en gång världsmästare i schack och nu en av världens ledande Putin-kritiker som ordförande i den amerikanska MR-stiftelsen Human Rights Foundation. Som exempel på OS-etiken pekar han på en beräkning i The Economist att en av Putins närmaste män kammat hem uppdrag för över sju miljarder dollar av de uppåt 50 som spelen beräknas kosta. Så sätts i förväg ett oslagbart rekord!
Kasparov föreslår aktiv frånvaro som markering mot den organiserade ondska som Sotji-OS representerar. ”Bojkotta Putin, inte spelen” är hans recept (Daily Beast 15/8).
Han fördömer sommarens lagstiftning mot homosexuella som ”en lag med bred och obegränsad maktutövning mot alla som skulle försvara eller bara tala öppet om homosexualitet… ett led i den ständiga begränsningen av yttrandefrihet och andra konstitutionella rättigheter”, därtill en del av Putins allians med den rysk-ortodoxa kyrkan.
Den brittiske skådespelaren Stephen Fry påminner i ett brev till IOK om hur Berlin-OS 1936 utnyttjades för nationalsocialistisk propaganda. Som jude och homosexuell är han lite känslig på den punkten, men hans bojkottvädjan lär tyvärr klinga ohörd – alltför mycket pengar står på spel för männen vid makten, i Moskva och IOK. Guldet är redan säkrat – och vinnaren är… Schweiz, enligt Kasparov, syftande på i vilket lands banker vinsterna slutligen hamnar.
En annan vinnare efter sommarens maktspelande i Ryssland är Sergej Sobjanin som vinner borgmästarvalet i Moskva den 8 september. Domen mot hans opponent, den populäre bloggaren Alexej Navalnyj, var en skådeprocess som gav fem års fängelse för påhittad timmerförskingring, och ingen kan väl tro att Putin skulle tillåta Navalnyj att ta över huvudstaden som främste utmanare inför nästa presidentval.
Bakom det till synes stabila väldet syns ändå sprickor i betongen. ”Den ekonomiska tillväxten i Ryssland har bromsat upp kraftigt och närmar sig nu noll. Kris, depression, recession och stagnation är en miljö där missnöjesbaciller mot en regim sprids som bäst. Särskilt bland unga, energiska och välutbildade”, skriver ekonomen och företagaren Konstantin Remtjukov i den tidning där han är chefredaktör (Nezavisimaja gazeta 31/7, översättning: Bengt Eriksson).
Bland mer strukturella problem nämns i aktuella rapporter svårpåverkbara faktorer som brist på rörlig arbetskraft när staten med bidrag konserverar de gamla industristäderna från sovjettiden. En åldrande befolkning och en rättsröta som avskräcker privata investerare från risktagande verkar i samma riktning, liksom ökad inflation och kapitalflykt.
I ett sådant läge ökar onekligen Putins behov av syndabockar. Förutom USA, oligarker, judar och homosexuella behöver han rikta om kritiken mot andra i makteliten. Den senaste kollegan att falla i onåd hos tsaren var vice premiärministern Dmitrij Rogozin, närstående försvarsindustrin, som hotades med avsked efter en militärövning nyligen. Det spekuleras också i skifte av strategi för att hantera oppositionen; Vladislav Surkovs hårda linje, som ledde till massdemonstrationerna, skulle ha ersatts av en ny mer accepterande taktik, signerad Vjatjeslav Volodin.
Men så länge oljepriset står sig kan Putin i lugn och ro låta sig hyllas av OS-publiken. Status quo ska bevaras. Reform är ett fult ord sedan Gorbatjovs dagar.
