”Efter att ha deltagit i denna rörelse kommer de inte att vara nöjda med något som kallas för demokrati, men egentligen inte är det.”
Philippe Lapointe, aktiv i studentrörelsen i Quebec, Kanada, är en i en lång rad demonstranter som intervjuas av Natacha Lopez och Mårten Björk i den nya boken ”Utan framtid – Protester i den globala krisens spår”. Orden från Lapointe pekar på något som löper som en röd tråd genom hela framställningen. Många av de grupperingar som Lopez och Björk beskriver i USA, Kanada, Chile, Argentina, Spanien, Island, Israel och Grekland organiserar sig genom direkt demokrati. De lyfter fram den utopiska drömmen om ett samhälle där den representativa demokratin har ersatts av ett sant folkstyre. Det handlar om platta organisationer, utan hierarkiska strukturer, där allas ord väger lika tungt. Ut med politikerna och storföretagen som har tagit makten ifrån de nationella beslutsfattarna! In med gatans röster! Så lyder demonstranternas budskap i Lopez och Björks bok.
Men det är, som nätaktivisten Carlos Barragan menar, enklare för en demonstrant att leva i en diktatur än i en demokrati. Målbilden är klarare. Den förtryckande despoten ska bort, det kan alla enas kring. Det är svårare att komma överens om på vilket sätt demokratin ska förbättras för att skapa bättre förhållanden. För även om både den representativa demokratin och marknadsekonomin ifrågasätts är det ingen i ”Utan framtid ..” som direkt propagerar för införandet av planekonomi och strypt åsiktsfrihet.
Ändå är det en nattsvart bild som ges av den globala ekonomiska krisen som nu är inne på sitt sjätte år. Några gripbara lösningar presenterar författarna inte. Till och med bilderna är genomgående i svartvitt som för att ytterligare poängtera att detta inte är någon glättig framställning utan en seriös rapport över läget i världen. Mot denna eländesbeskrivning hade man gärna velat höra en motröst. Nu är det bara den ena sidan som får komma till tals. Det hade varit intressant att höra någon politiker i något land förklara hur man ska försöka få fart på ekonomin och jobben. Nu står demonstranters röster där oemotsagda och får i Lopez och Björks händer utgöra Sanningen.
”Utan framtid ..” är ett gediget tidsdokument. Det är en statistikstinn redogörelse som sträcker sig från 2007 till 2012 och över flera kontinenter. Att foga samman all statistik, fakta och intervjuer från så skilda håll i världen måste, kort sagt, ha varit ett hästjobb. Frilansjournalisten Lopez, knuten till Sveriges Radio, och Mårten Björk, doktorand i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, förtjänar en eloge för det. Samtidigt undrar man vem boken vänder sig till? Är den till för journalister eller en nyfiken allmänhet?
Här beskrivs en tid när bankernas vinster blev privata och dess förluster offentliga. En tid när den yngre generationen för första gången på decennier inte kan ha några förhoppningar om att få det bättre än sina föräldrar. Där en högskoleutbildning lönar sig allt sämre i många OECD-länder och där etableringsåldern för att ha råd att bilda familj ständigt förskjuts för de unga som därmed kan förvänta sig sämre livsinkomster.
Ur den enorma siffermängd som presenteras kan följande få illustrera allvaret i situationen; fyra miljoner hushåll förlorade sina hem i USA mellan 2007 (då bostadspriserna började falla) och 2012. I december 2011 var antalet hemlösa familjer i England uppe i över 500 000, en ökning med 25 procent på tre år. I Spanien är arbetslösheten 26 procent och ungdomsarbetslösheten uppe i 60 procent. År 2012 vände sig drygt 50 000 personer till Läkare i världens mottagningar i Grekland vilket var en tredubbling jämfört med 2007.
Men den djupa krisen, eller kriserna, har förstås inte uppkommit ur tomma intet. De politiska och ekonomiska orsakerna är väl kända. Det är ingen nyhet att exempelvis Grekland under årtionden har genomsyrats av korruption och klientelism. Det är detta och oviljan att betala skatt som ligger bakom den avgrund som landet har hamnat i. Då är det svårt att sympatisera med den grekiska Den Plirono-rörelsen vars syfte är att få folk att vägra betala till staten. Rättvisebegreppet sätts ur spel när låntagare ska få sina skulder avskrivna eller bara betala sådana skatter som gynnar dem själva. Vissa ska få dra fördel av det kollektiva goda utan att göra rätt för sig.
Natascha Lopez och Mårten Björk lyfter in Sverige som exempel på ett land med hög ungdomsarbetslöshet, alltför många unga i osäkra deltidsanställningar och unga som har svårt att etablera sig. Det är en bild. En annan bild beskriver ett land som hade sin kris på 1990-talet men som klarat att vända på skutan och som idag har en relativt låg ungdomsarbetslöshet och råd att satsa på vård, skola och omsorg.
Västvärlden har genomlevt ekonomiska kriser förut. Även denna gång finns det vägar att med gemensam politisk vilja ta sig ur dem.