Så var det över för denna gång. Men tiden efter valet bjuder knappast någon längre vila för de amerikanska kampanjmaskinerierna. För Republikanerna gäller det redan nu att börja samla krafter inför 2016. Den interna maktkampen är en långdragen process som slukar tid, energi och pengar i ofattbara mängder.
För den som inte fått sitt lystmäte av negativ kampanj, personkult och intriger finns dock räddning. Mathias Sundin, folkpartistisk riksdagsledamot från Norrköping och USA-kännare, har nyss utkommit med romanen Till varje pris, som utspelar sig under Minnesotas senatsval 2008 och det demokratiska partiets nomineringsprocess 2010.
I centrum står Mark Eriksson, senator i Minnesota. I senatsvalet utmanas han av republikanen Michelle Bachmann, och det outgrundligt jämna valresultatet mynnar i en seglivad, byråkratisk rättsprocess som – föga förvånande – slutligen korar Eriksson till vinnare och öppnar för ett hägrande presidentval och bokens verkliga intriger. Den bistra striden mellan Erikssons och Bachmanns jurister för tankarna till presidentvalet 2010 och Floridas omräkning. För en läsare som är mer bevandrad i den amerikanska politiken än undertecknad finns sannolikt ännu mer autentiska motsvarigheter, och här ligger en av bokens stora styrkor. ”[Berättelsen] är sammanvävd av ett stort antal små och stora händelser som utspelat sig genom den politiska amerikanska historien”, skriver Sundin i sitt förord: ”Kan du hitta dem alla?”. Det är en utmaning som är svår att inte ta på allvar, och läsningen igenom ekar den i bakhuvudet. Själv har jag hittat många, men inbillar mig inte att jag hittat så mycket som en bråkdel.
Mark Eriksson är en utpräglad mittenpolitiker och svenskättling. Han är doktor i nationalekonomi och har bedrivit mikrolånsverksamhet i Afrika. Han förespråkar en restriktiv ekonomisk politik och drar sig inte för att göra upp med republikaner när hans principer säger att det är rätt. Samtidigt är han liberal i sociala frågor och en varm anhängare av HBT-rättigheter. Det är ingen vild gissning att Sundin skapat sin – och sannolikt stora delar av den svenska borgerlighetens – drömpresident.
Inledningsvis blir det nästan för mycket av det goda: Erikssons perfekta uppenbarelse är kväljande tillrättalagd. Han kontrasteras av sin ljusskygge utredare, tillika vän från arméåren i Libanon, Jay Liberman, som vakar som en skugga över kampanjen. Hans uppgift är att hitta och dölja mörka hemligheter ur Erikssons förflutna och se till att de inte utnyttjas av motståndarsidan. Men det närmast parodiska spelet mellan gott och ont lättas tack och lov upp och karaktärerna nyanseras så småningom.
Litteratursverige är inte bortskämt med romanförfattande toppolitiker och i vanliga fall är detta en välsignelse. Närmast till hands för en jämförelse ligger Tomas Bodström och ur denna tvekamp kliver folkpartisten som självklar vinnare. Sundins debutroman är inte bara laddad med stora kunskaper om den amerikanska politikens rävspel, den är också synnerligen välskriven och -disponerad.
Till varje pris lånar sin form från amerikanska deckare och bjuder på gastkramande spänning från början till slut. Det finns stunder – visserligen korta men ändå – då boken snarare påminner om amerikanska giganter som Grisham och Connelly än om Bodström. Sundin balanserar fint mellan familjeliv och politikens smutsigaste avigsidor på ett sätt som gör att man faktiskt tycker sig få en realistisk inblick i tillvaron för en amerikansk toppkandidat. I sin iver att placera sig sida vid sida med de amerikanska spänningsromanerna har Sundin lånat sin titel från David Baldacci och omslagets formspråk är sannolikt tänkt att föra tankarna till USA:s kiosklitteratur.
Det sistnämnda – omslaget – föranleder några ord till Sundins förläggare, som gjort ett långt ifrån lika lovvärt arbete som författaren. ”Grafikern” har kort sagt begått ett veritabelt lustmord på allt vad god smak heter och den oklanderliga berättelsen inramas av ett förvirrande virrvarr av färg, form och överdådighet. Likaså lämnar bokens sättning en hel del att önska. Från början till slut är manuskriptet nedlusat med felvända och felplacerade citattecken, felaktigt placerade radbryt och korrekturfel. Till varje pris förtjänar en varsammare behandling än så. Förhoppningsvis får något av de stora förlagen upp Sundins talang, så att uppföljaren kan ges ut med större omsorg. För visst kommer väl en sådan?
