Den amerikanske presidenten Barack Obama avslutade sitt tal ”State of the Union” med en hyllning till soldaterna i unionens tjänst. Som gäst hade han bjudit in Sergeant First Class Cory Remsburg. Obama berättade att han lärt känna Remsburg i Normandie vid en ceremoni på Omaha Beach. Ett par månader senare skadades han av en vägbomb i Afghanistan. Vägen tillbaka till ett normalt liv hade varit hård, men sade Obama: ”Cory is here tonight. And like the Army he loves, like the America he serves, Sergeant First Class Cory Remsburg never gives up, and he does not quit.” Långa applåder följde.
Kontrasten mot hur svenska parlamentariker talar om sina soldater kan inte vara större. Amerikansk retorik passar sällan för svenska förhållanden. Förekommer stående ovationer alls i riksdagen? Men man blir ändå beklämd när man tvingas läsa vad Vänsterpartiets respektive Miljöpartiets försvarspolitiska talespersoner säger om svenska soldater i Afghanistan.
Det var i lördags som Ewa Stenberg i DN skrev som de svenska specialstyrkorna och berättade att dessa hade dödat kanske ett dussin afghaner i strid. Idag påstår sig Torbjörn Björlund (V) inte ha en aning om detta: ”Det finns anledning att ställa frågor om vad som egentligen har hänt i Afghanistan. Har de försvarat sig så är det enligt regelverket men har det hänt andra saker behöver vi få reda på det. Bara misstanken om att det finns ett förband som kan gå över gränsen gör att man vill ha mer information”. Miljöpartiets Peter Rådberg har samma inställning.
Det är minst sagt bedrövligt att se hur försvarsutskottets medlemmar påstår sig vara ovetande. Det är långt fler än ett dussin som svenska soldater har skjutit ihjäl. Det kan röra sig om hundratals. Svenska soldater har tillsammans med afghanska armén varit indragna i hårda strider. Mycket av detta finns väl beskrivet av Johanne Hildebrandt i boken ”Krigare” (finns gratis som e-bok).
I år firar Sverige att vi inte har varit i krig på 200 år. Det är en halv sanning. Vi har inte haft krig på vårt eget territorium. Däremot har Sverige varit i krig i Afghanistan sedan 2001. Sverige deltar i ISAF, International Security Assistance Force, som på uppdrag av FN hjälper afghanska staten att slå ned talibanernas uppror. Insatsen är inte fredsbevarande utan fredsframtvingande. Våld används för att bekämpa fienden. Människor dör.
Sveriges riksdag har fattat beslut om denna insats. Ledamöterna Björlund och Rådberg sitter i försvarsutskottet och vet därför att det är så. Till Björlunds försvar kan det dock sägas att Vänsterpartiet alltid varit mot insatsen i Afghanistan. Miljöpartiet har dock alltid stött insatsen. Därför undrar man om Peter Rådberg alls vet vad det är för politik han har röstat igenom i riksdagen.
Men det mest beklämmande är ändå misstänkliggörandet av de svenska soldaterna. Björlund talar om att svenska förband kan ha gått ”över gränsen”. Han antyder att svenska soldater skulle ha sprungit iväg och dödad afghaner lite hur som helst, som om kriget vore en lek för vuxna män med skarpladdade vapen. Tyvärr finns det vissa som har denna bisarra bild av vad svenska soldater gör i Afghanistan. Det är trist att se hur en riksdagsledamot spär på fördomarna.
