Viktor Afanasenko, Ramazan Novruzaliyev, Alexander Chodzinskij, Kazbek Gekkiyev – så heter de ryska skribent/publicister som mördades under 2012. Att nyttja yttrandefriheten i Ryssland är uppenbarligen förenat med livsfara, ty denna kvartett ingår i ett större mönster.
Den ryske journalisten Michail Beketov blev bara 55 år. När han dog den 8 april i år var det till följd av skador från ett överfall 2008 efter att han hade avslöjat korruption i samband med ett motorvägsbygge mellan Moskva och S:t Petersburg. Hjärnskadorna gick trots många operationer inte att reparera.
Stilenligt för det ryska rättssystemet dömdes Beketov för förtal av utpekade lokalpolitiker i en rättegång där han inte kunde försvara sig från rullstolen, eftersom han tappat talförmågan.
Mordet på den ryska journalisten och författaren Anna Politkovskaja 2006 väckte en hel värld för hoten mot yttrandefriheten i Ryssland. Men hon är inte ensam om sitt öde; Internationella Journalistfederationen har i en banbrytande rapport, ”Partial Justice. An inquiry into the deaths of journalists in Russia 1993-2009”, med tillhörande databas tecknat en grym bild av verkligheten. Antalet undersökta fall översteg då 300, med en gemensam nämnare: morden är nästan alltid ouppklarade, förövarna ostraffade, undersökningarna avslutade.
Inte heller 2012 erbjöd någon vändpunkt till det bättre för yttrandefriheten i Ryssland. Tvärtom, att döma av en aktuell sammanställning från Moscow Bureau for Human Rights, MR-aktivisten Alexander Brods utlandsfinansierade organisation. Listan över mördade journalister/medierepresentanter tillfördes alltså fyra nya namn under 2012, att lägga till sex under 2011. Eftersom såväl mördare som motiv i de flesta fall förblir okända är kopplingen till yrkesutövningen inte alltid belagd, men omständigheterna talar för sig själva.
Till denna blodiga historik ska läggas antalet fysiska attacker på mediearbetare under yrkesutövning, som för 2012 listar ett 70-tal rapporterade incidenter med våldsinslag. Brod konstaterar att även om angreppen inte ledde till döden är hoten tillräcklig påminnelse för journalister om riskerna med att söka sanningen i dagens Ryssland:
”Förföljelserna leder till rädsla, till självcensur, vilket blockerar vägen till pressfrihet, till publicitet, till samhällets kontroll av staten. Det tillåter kriminella på alla nivåer att förbli ostraffade. Ett sådant samhälle är dömt till konfrontation mellan myndigheter och folk, till orgier i korruption och brist på demokrati och slutligen – till sammanbrott.”
Åberopande dessa och liknande fakta kunde jag som medierapportör till Europarådets parlamentariska församling till januarisessionen i år avge en rapport, ”The State of Media Freedom in Europe”, som tilldelade Ryssland den föga hedrande förstaplatsen bland medlemsländerna vad avser övergrepp mot det fria ordet och därmed brott mot Europarådets MR-konvention. Eftersom det inte får några konsekvenser för Ryssland har jag därefter avslutat mitt uppdrag där.
Med journalistmorden har Putin fått några färre motståndare att tas med. Men han skaffar sig ständigt nya; rättegången mot bloggaren Alex Navalny är inte den enda skådeprocessen. Utöver processen mot den döde advokaten Sergej Magnitskij meddelade inrikesministeriet i veckan att man vill gripa dennes arbetsgivare, den i London boende amerikanske affärsmannen William Browder.
En av anklagelsepunkterna är att Browder olagligen ska ha köpt aktier i Gazprom för många år sedan. Det följer på en kampanj i Putinkontrollerade medier där Browder beskylls för mord, stölder och spionage.
Utspelet kan ses som ännu ett försök till motattack på USA:s Magnitsky Act, sanktionslagen som riktas mot de skyldiga till Magnitskijs död. Initiativet utannonserades av president Putin före jul. Fortsättning lär följa.
