Ett dråpslag och ett försiktigt jabbande. Så skiljer sig de två träffarna mot Putin som utdelades i veckan av Permanenta skiljedomstolen och EU. Det är symtomatiskt.
Haag-domstolen kan bortse från politisk taktik/påtryckningar och finner därför att den ryska statens stöld av oljebolaget Yukos var just en stöld från ägarna som ska ersättas med över 50 miljarder dollar. Det är en andra upprättelse för huvudägaren Michail Chodorkovskij som nu flytt till Schweiz sedan han släpptes ur tio års fångenskap efter en skenrättegång.
Ingen tror väl att Ryssland kommer att betala, ett land som inte respekterar internationella avtal och konventioner, men principiellt är domslutet betydelsefullt. Nu vet alla företag vilka risker som råder vid affärer i Ryssland, och alla internationella institutioner har fått förnyad anledning att vidta nya åtgärder mot landet och dess regenter, särskilt för att driva in skadeståndet genom beslag av ryska tillgångar i utlandet.
Domen finns här.
Utslaget drabbar också de inblandade ryska statsföretagen, bland dem oljejätten Rosneft som redan drabbats av sanktioner. Fortsättning följer; parallellt pågår ett liknande mål i Europadomstolen i Strasbourg.
Mindre glädjande är att kohandeln inom EU inte ger samma tydliga utslag. Att tisdagens nya sanktionsbeslut mot Ryssland för aggressionen mot Ukraina inte nådde ända fram är beklagligt. Inte ens när människor dör i nedskjutning av civilflygplan kan EU-ledarna enas om sätta principerna före de nationella intressena. Inte ens när det står klart att terrorstyrkorna leds av ryska funktionärer. Vad ska krävas för skarpa åtgärder – en total ockupation med åtföljande massmord, deportationer och etnisk rensning?
Litauens president Grybauskaité säger vad många tänker: ”De nya EU-sanktionerna är ett steg framåt. Sanktionerna är nödvändiga men för sena och otillräckliga.” (Europaportalen)
Svenska UD:s beskrivning av de nya sanktionerna är inte heltäckande. Ett kryphål gäller Rysslands största bank, Sberbank, noterar Wall Street Journal. Även SvD:s Näringsliv har hittat luckor.
Så går det när franska vapenaffärer, tyska energibehov och brittiska bankprofiter går före människoliv och politisk frihet. Vad säger det om Natos vilja att skydda Polen och Baltikum?