Om Ryssland annekterar Krim, eller omvandlar halvön till en rysk lydstat, är vi tvungna att bevittna den första stölden av territorium i Europa sedan andra världskriget. Ryssland står just nu i begrepp att göra det som vi trodde att alla europeiska länder var överens om att inte göra, att vi inte ska använda militärmakt för att stjäla territorium från varandra.
Sovjetunionen hungrade också efter makt och förslavade halva Europa. Men Sovjetunionen var i sin aggressiva hållning ändå klokt nog att inte försöka stjäla mer territorium än vad man lyckades sno åt sig i samband med att Tyskland besegrades. Ryssland har uppenbarligen inte samma självdisciplin.
Varför är det så viktigt att protestera mot detta? Är inte befolkningen på Krim till övervägande del ryssar? Fick de inte rösta om saken?
Anledningen till att vi i Europa är så noga med att respektera de existerande gränserna är att inget land gjorde detta tidigare. Den europeiska kontinenten präglades av ständiga krig. Europas blodiga historia kulminerade med den aggressiva tyska expansionen från Tysklands enande till andra världskriget. Lärdomen 1945 var att detta inte ska ske igen. Inget land ska få stjäla territorium av ett annat land med militärmakt. Aggression ska stoppas. Nu bryter Ryssland mot denna princip.
Att majoriteten på Krim är rysk är inte skäl nog att bryta mot principen om att mark inte får stjälas. Det finns internationella avtal som reglerar Krims statsrättsliga status som Ryssland har undertecknat.
Folkomröstningen är i sig en fars. Det påstås att 97 procent har röstat för en anslutning till Ryssland. Siffran är löjeväckande. Vi vet att de ukrainska och tatariska minoriteterna inte alls delar entusiasmen om att få bli en del av Ryssland. De kan omöjligen ha kommit på att de ska rösta som alla andra. Washington Post diskuterar opinionsläget i två intressanta artiklar här och här. The International Republican Institute har också en intressant undersökning på nätet som man hittar här. Enligt denna skulle endast 23 procent ha varit för att ansluta Krim till Ryssland så sent som i maj 2013. (Att 23 procent av befolkningen i en del av ett land vill bryta sig loss och ansluta sig till ett annat land är förvisso en anmärkningsvärt hög siffra i sig, även om man tror att undersökningen är partisk.)
Normalt sett slutar inga folkomröstningar i några frågor med att majoriteten får 97 procent. Det är mycket ovanligt. Däremot är det vanligt att myndigheterna i diktaturer som genomför låtsasval rapporterar in fantasiresultat.
Vad gör vi nu? EU och USA har beslutat om sanktioner. Japan har också meddelat att de ansluter sig till sanktionerna. Allt detta är bra. Men är det tillräckligt? Knappast. Ryssland har slagit in på en farlig linje och det nödvändigt för freden i Europa att övriga länder sätter sig i respekt. Tyvärr ser det ut som att stölden av Krim kommer att lyckas. Priset för detta måste bli högt, mycket högre än att vissa personer får sina tillgångar frysta. Annars riskerar vi att se ytterligare ett land underkuvas.
