DEBATT Om svenska företag stod upp för demokratiska och mänskliga värden, skulle de då trycka den kinesiska regimens blodiga händer? De företag som är etablerade i Kina har inte bidragit till ett öppnare och mer tolerant klimat. Det skriver Andrea Elvhage, SHRIC.
Vi ska gärna vara diplomatiska när vi pratar om svenska företags närvaro i Kina. Det talas ofta om att vi aktivt ska exportera våra svenska värderingar; vi motiverar handeln med diktaturen med att om välståndet ökar så blir det ett öppnare klimat och mer frihet för kineserna.
Ja, visst vore det bra om så var fallet.
I början av det nya milleniet var både svenska Ericsson och finska Nokia med på Kinas största nationella mässa för säkerhet. Mässan sponsrades av Kinas byrå för offentlig säkerhet och här initierades Kinas Golden Shield-satsning, ett nätverk som syftar till att ”se, höra och tänka” i ansträngningarna för utökad statlig kontroll – censur och avlyssning – med påföljande trakasserier och förföljelse av ”obekväma element” såsom journalister, människorätts-advokater, troende och etniska minoriteter.
Vad var det Ericsson tyckte var passande med att vara med på den mässan?
Kina fortsätter att vara det land i världen som avrättar flest människor. Förra året pressade man den årliga bokmässan i London att exkludera kinesiska exilförfattare och dissidenter från medverkandelistan, och man ökade anslagen för att upprätthålla statlig kontroll med 30 miljarder yuan (lika mycket i svenska kronor) jämfört med föregående år. Regimfinansierade Konfuciusinstitut världen över, som fokuserar på studier i den kinesiska kulturen och språket, har på senare tid uppmärksammats för att de även utomlands tillämpar sin anställningspolicy att man inte får tillhöra vad regimen betraktar som ”olagliga organisationer”, om man vill söka en plats som utbildare på instituten.
Istället för att exportera värderingar om rätt att tro och tänkta fritt, importerar västvärlden Kinas censur.
Europaparlamentets vice president, Edward McMillan-Scott, uppmanade till bojkott av OS i Peking 2008 i samband med att han själv samlat in bevis för att det pågår en storskalig och statssanktionerad organskörd på levande samvetsfångar. I två andra oberoende undersökningar finns dokumentation över flertalet inspelade samtal. Personer som utgett sig för att vilja köpa organ har ringt läkare på kinesiska sjukhus och fått bekräftat att organen skördas av levande Falun Gong-utövare och andra dissidenter. Kina är det land där snittiden i väntan på organtransplantation är som lägst, i många fall endast en vecka.
Trots detta är det fortfarande ”business as usual” med kommunistregimen. Diktaturens ledare får komma på statsbesök i Sverige, träffa vår kung och svenska politiker och censurera svensk press genom att förbjuda ”obekväma frågor”, vilket vi erfor våren 2012 under Kinas dåvarande premiärminister Wen Jiabao’s Sverigebesök. Historiska klockor klingar välbekant, det var ju inte länge sen vi sålde järnmalm till Nazityskland.
Kina styrs med förvrängda incitament där tjänstemän premieras om de främjar förföljelse och tortyr. De som står upp för orättvisor och oskyldigt drabbade människor blir degraderade eller undansopade. Majoriteten av tjänstemännen på lokalnivå, provinsnivå och nationell nivå har med andra ord i någon utsträckning varit involverade i att bryta mot FN:s konvention om mänskliga rättigheter, i vissa fall i en alarmerande hög grad.
När man gör affärer i Kina så är det just tjänstemän av högre rang som man skakar hand med. Om svenska företag verkligen stod upp för demokratiska och mänskliga värden, skulle de då trycka dessa blodiga händer? Vi ska inte mörka den faktiska situationen: de företag som är etablerade i Kina har inte bidragit till ett öppnare och mer tolerant klimat.
Vi vill uppmana svenska företag som ändå etablerat sig eller är på väg, att våga sätta tydliga gränser. Kanske de förlorar ett kontrakt eller två, men det är ingenting mot vad de förlorar på att vara medlöpare till en hänsynslös diktaturregim. De förtjänster de gör i Kina kan de förlora på andra marknader då de därigenom skadar sitt varumärke.
Att verkligen hjälpa dagens Kina att gå mot ett demokratiskt och humant samhälle skulle t.ex. kunna ske genom att man stödjer tillgången till ocensurerad information. Det kan göras genom ekonomiskt bidrag till organisationer och programvara som främjar yttrandefrihet.
Eftervärlden kommer att ställa de kinesiska ledarna till svars. Hur kommer vi i framtiden att se på de företag som tittade åt andra hållet?