Foto: Christopher Dilts
USA Kvinnorna är i landet fler till antalet än männen. Fler kvinnor är registrerade väljare. Fler av dem är registrerade som independents, oberoende, och många av dem har inte bestämt sig för hur de ska rösta. Den som vinner valet har kvinnorna att tacka, skriver Staffan Heimerson.
Scenen från ett valmöte med Barack Obama i Florida i förra veckan: Bakom presidenten, framför honom och kring honom fanns nästan enbart kvinnor. Kvinnornas ögon tindrade. Obama sände dem breda, vita leenden.
Scenen från ett valmöte i Ohio någon dag tidigare: Mitt Romney, utmanaren, var omgiven av nästan bara kvinnor. En groupiestämning bröt ut, när den 65-årige presidentkandidaten gav sig ut i folkmassan shaking hands and kissing babies. Han kom in i det värdshus där jag från ett fönsterbord följt spektaklet.
Violet Spicey, en medelålders kvinna, blev svag i knäna, när hon kramat Romneys hand och en alert reporter, jag, skyndade till och hjälpte henne att hålla sig på benen.
Ms Spicey flämtade: ”Aldrig, aldrig ska jag tvätta högerhanden efter detta …”.
Det var förlåtligt att upprepa en cynisk gammal kvickhet: Kvinnor röstar inte med huvudet. De röstar med körtlarna.
Men kvinnofrågan i det amerikanska valet har ett mycket vidare spektrum och generaliserat går det att säga: det är på kvinnorna valutgången hänger.
Skälen är flera:
Kvinnorna är i landet fler till antalet än männen. Fler kvinnor är registrerade väljare. Fler av dem är registrerade som independents, oberoende, och av dem har ett stort antal, när bara en vecka återstår till valdagen, inte bestämt sig för hur de ska rösta.
Som ett mantra hörs därför på valmöten, i tevereklam och vid kampanjledningarnas strategisammanträden ordet k v i n n o f r å g o r nästan lika ofta som orden ekonomi och tillväxt.
Därför är de två presidentkandidaternas hustrur, Michelle Obama och Ann Romney, på egen hand mera verksamma på valmöten än jag sett presidenthustrur i någon tidigare kampanj vara.
”Det behövs”, sa en analytiker, ”en kvinnlig touch”.
Tidens kvinnofråga är naturligtvis ekonomin med dess underavdelning arbetslöshet. Många ensamstående mödrar är arbetslösa.
Det har i opinionsmätningar synts att Obama-entusiasmen lagt sig när allt fler kvinnor under de senaste fyra åren upplevt att de haft bekymmer med bostad, mat för dagen och barnens ekipering – för att inte tala om omöjligheten att skaffa ny bil eller att ta rejäl semester.
En till synes välbeställd kvinna på ett hotell i Dallas sa: ”Min make och jag har båda heltidsjobb – men vi har svårt att få pengarna att räcka”.
Denna ekonomiska belägenhet borde givetvis ha gynnat Romney. Men inte. En opinionsmätning finner att kvinnor ger Obama högre popularitet än Romney i nästan samtliga befolkningssektorer – i invandrarområden, städer med regementen, universitetsstäder, rikemanskvarter, svarta getton, områden med mycken service och vård samt tillväxtorter. Bara i Bibelbältets kärnområden vinner Romney.
I ekonomin är naturligtvis frågan om lika lön för lika arbete glödhet. Medianlönen per år är i Amerika för kvinnor 8 000 dollar (53 000 kronor) lägre än för män.
Dock har ett stort genombrott skett de senaste åren. Kvinnor har tagit plats i storföretags styrelser och kvinnor leder som VD:ar världsledande företag. Med sin bättre utbildning tar kvinnor över toppjobben inom administration och lokala förvaltningar; det finns därför nu en stad i Alabama i vilken kvinnors medianinkomst är 40 procent högre än den ortens män uppbär.
Det är ett faktum att Romney under sin tid som guvernör i Massachusetts aktivt sökte kompetenta kvinnor till sina staber. Hans uttryck – I had a binder (pärm) med deras namn – har blivit ett godartat skämt i valrörelsen.
Men missnöje kvarstår – sannolikt även i Obamas närområde, ty i Vita huset har kvinnor bara 82 procent av männens lön.
Ändå – i en mätning visar det sig att ekonomin i n t e är den fråga som kvinnor sätter upp som den viktigaste.
I stället är det abortfrågan. 39 procent av de tillfrågade har den frågan i topp och ekonomin får bara 19 följt av hälsa. Det är att notera, att de som sätter abortfrågan högst inte har svarat om de är pro-life (abortmotståndare) eller pro-choice (kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp).
Abortfrågan är formellt ingen politisk fråga. Kvinnans rätt till abort är sedan 1973 garanterad i ett grundlagsbeslut i Högsta domstolen. Risken för att beslutet ska rivas upp är inte stor.
Men i en era av fundamentalistiska strömningar och framgångar för Teapartyrörelsen finns abort ständigt på den politiska agendan.
Nu i valspurten är frågan hetare än någonsin sedan en senatskandidat i Indiana uttryckt som sin uppfattning, att även i händelse av en våldtäkt som resulterar i ett foster är detta en akt av Guds vilja. Republikanen Richard Mourdock är den ende senatskandidat som i tevereklam blivit uppbackad av Romney personligen.
Ämnet exploderade på kabelkanalerna, den republikanskbackande Fox News och den demokratibackande MSNBC. Den gav nattkomikerna David Letterman och Jay Leno tacksamt material.
MSNBC uppmanade sina kvinnliga tittare att genast gå och förhandsrösta och med den åtgärden bestraffa Romney.
Annonser dök upp med texten: ”Håll lagens långa arm borta från min kropp.”
Bland kvinnor hade till dess det för Obama och Romney varit nästan dött lopp: 49-48. Det antas att abortdebatten ökar det kvinnliga valdeltagandet – och det ger Obama en skjuts.
Av en händelse gjorde samma dag tidningen i mormonernas huvudstad i Utah, The Salt Lake Tribune, ett överraskande lappkast. Tidningen hade i förra valet sitt stöd åt Obamas konkurrent McCain. Men nu skrev den:
”Presidenten (Obama) förtjänar en andra period. Romney, i vilken skepnad han än uppträder, förtjänar inte en första.”
När – det är ett kvalificerat tips – Barack Obama nästa tisdag återväljs som president kommer han att ha kvinnor att tacka för mycket.
