AFGHANISTAN Varför kan vår utrikesminister Carl Bildt inte säga som det är när det gäller Afghanistan? Nämligen att Sverige tillsammans med övriga länder som ingår i ISAF (den Natoledda styrkan) avvecklar sitt militära engagemang i enlighet med den agenda som Barack Obama beslutade om 2009.
Istället säger Bildt till Dagens Eko om det svenska tillbakadragandet:
– Det grundar sig egentligen på president Karzai som ville att det skulle ske ett överförande succesivt under hans mandatperiod. Vi har varit där för att afghanerna ville det, och nu lämnar vi succesivt över till dem enligt den tidtabell som de ville ha.
Det var på torsdagen förra veckan som regeringen tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillkännagav att överenskommelsen från 2010 ligger fast och att truppneddragningarna ska göras som planerat. Nyheten var bara en formalitet. Riksdagen fattar beslut om Afghanistaninsatsen en gång per år.
Men det problematiska är som sagt att utrikesministern inte säger som det är. Återtåget från Afghanistan följer inte en tidsplan som har gjorts upp i Kabul utan i Washington.
Den lades fast på hösten 2009 när Obama fortfarande var ny som president. Under ett par månader fördes intensiva diskussioner i Vita huset om hur man skulle hantera Afghanistan. Talibanrörelsen växte och det stod klart att den inte kunde besegras med en begränsad styrka. Enda sättet att vända den negativa trenden var att göra en kraftig upprustning. På liknande sätt som i Irak skulle man göra kraftansträngning, ”a surge”.
Men av inrikespolitiska skäl var det också nödvändigt med en tidsplan. För att få den krigströtta hemmaopinionen med sig krävdes det ett slutdatum. Obamas militära rådgivare avrådde, eftersom ett fast datum skulle spela talibanerna i händerna, men presidenten fastställde ändå ett datum. Lagom till 2014 skulle man ha kunnat slå tillbaka talibanerna tillräckligt mycket för att dessa skulle förstå att de omöjligen kunde vinna kriget. Därtill skulle Nato ha hunnit bygga upp en afghansk armé som skulle kunna ta över ansvaret för säkerheten i landet.
Man behöver inte heller vara konspiratoriskt lagd för att förstå att 2014 också är ett lämpligt år i den amerikanska presidentvalcykeln. Det är i mitten av mandatperioden. Näste demokratiske presidentkandidat skulle inte komma att behöva försvara ett dåligt skött krig.
Så varför säger inte Bildt som det är? Det är svårt att förstå. För det är ingen hemlighet att det var så här det gick till. Bob Woodwards bok Obama’s War beskriver detaljerat hur beslutet kom till.