I helgens terrorattentat i såväl Kenya som i Pakistan bär fundamentalistiska islamistorganisationer ansvar för dödandet. Efter attentatet i Nairobi hävdade al-Shabaab att attacken var ett led i kampen mot ”otrogna kenyaner”. I denna meningslösa strid får en israeliskägd galleria symbolisera väst och allt det som står emellan al-Shabaab och den medeltida samhällsordning som organisationen förespråkar. Helgens andra blodbad, i Pakistan, förklarades i sin tur av talibanerna som en vedergällning mot amerikanska drönaroperationer i landet. Enligt denna logik är slaktandet av lokala kristna ett legitimt svar på beslut om drönarattacker som fattats tiotusentals kilometer därifrån. Vad terrororganisationerna brister i logik tar de igen i brutalitet.
Under lördagen hände någonting ovanligt: världens blickar riktades mot Östafrika. Den vanligaste orsaken till att ett afrikanskt land hamnar i fokus är att någonting fruktansvärt har inträffat. Dessvärre var detta fallet även denna helg.
Kring lunchtid i lördags stormade en grupp svartklädda beväpnande personer det israeliskägda shoppingcentret Westgate i Nairobi, Kenya. Enligt vittnen sköt inkräktarna, som kom från den somaliska al-Qaidaanknutna terrorgruppen al-Shabaab, omkring sig och kastade handgranater. Attentatet utmynnade i minst 62 döda och ett gisslandrama som i skrivande stund fortfarande pågår.
I helgen inträffade även ett annat terrorattentat, mindre medialt uppmärksammat men än mer blodigt än tragedin i Kenya. Under söndagen hade dubbla självmordsbombningar i Peshawar, Pakistan, ihjäl ett åttiotal personer. Målet för attentatet var en kyrka där kristna, en utsatt minoritet i regionen, samlats för gudstjänst. Militanta grupper med kopplingar till talibanerna tog snabbt på sig dådet.
Helgens grymheter utspelades inte i en europeisk tunnelbana eller amerikansk storstad, men det betyder inte att kampen mot terrorn är vunnen. Denna gång hände det som inte får hända långt bort, i länder och på platser som en västerländsk nyhetskonsument har svårt att relatera till.
Terrorn som fenomen är i högsta grad levande, det är händelserna i Nairobi och Peshawar en smärtsam påminnelse om.
