Enligt oppositionen i Syrien kan så många som 1 300 människor ha dödats i attacken med nervgas som ägde rum i Damaskus natten till onsdag. Det är i så fall den i särklass största attacken hittills. Samtidigt förnekar regimen allt.
Nyhetsbyråerna väntar fortfarande på att få uppgifterna om nervgasattacken bekräftade, men så vitt vi vet är bilderna som hittills kablats ut autentiska.
Att nervgas har använts tidigare i kriget finns redan bekräftat. FN har också en inspektör på plats, svenske Åke Sällström. Att blåneka, som regimen gör just nu, är därför tämligen meningslöst. Granater med nervgas skulle teoretiskt sett ha kunnat hamna i händerna på oppositionen, men hittills har inga offer för nervgas burit uniform.
Det som är lite förbryllande är dock omfattningen på attacken. Den är för stor för att kunna döljas. Vi vet ännu inte tillräckligt om några av gasattackerna, men som Foreign Policy skriver, tycks man ha velat maskera användningen tidigare. Nu ser det ut som att man vill att den ska synas.
Ett större angrepp med nervgas gör också att USA blir tvunget att agera. Redan tidigare har Barack Obama förklarat att användning av nervgas är den ”röda linje” som inte får överträdas och det var med detta som skäl som USA i juni i år beslöt att hjälpa oppositionen med vapen. För att inte framstå som maktlös måste USA svara på något vis. Annars kommer regimen undan sitt illdåd och kan frestas att genomföra ytterligare attacker.
Nervgas är ett vidrigt vapen som endast används för att plåga fienden. Det militära värdet är lågt. Motivet bakom användningen av nervgas kan vi bara spekulera i men allt talar för att det rör sig om att man vill sätta skräck i civilbefolkningen. Varför skulle man annars med vilje döda barn? Återigen frågar man sig: Hur länge ska kriget få pågå? Ska vi från Europas sida bara stå och titta på när människor slaktas?