I går (22/7) beslöt EU:s utrikesministrar att terroriststämpla libanesiska Hizbollah. ”Vi har sett hur Hizbollah haft verksamhet på EU:s territorium. Det är förstås något som vi inte kan tolerera och därför kommer listningen att ske” sade Carl Bildt enligt TT på måndagen.
I Frivärld Magasin efterlyste Daniel Persson denna åtgärd redan i februari:
”Medan Israel har tvingats leva med hotet från Hizbollah och Iran på en daglig basis under lång tid har Europa kunnat blunda och också valt att göra det. Det är inte bara fel, det är ett svek och i den mån det har bidragit till att Hizbollah har haft lättare att operera har det också orsakat direkt skada.
Det finns inga som helst tvivel om vad för slags organisation Hizbollah är och det finns inga ursäkter för EU att inte terrorstämpla organisationen. Den svenska regeringen bör aktivt arbeta för detta och för att gruppens blodiga verksamhet bekämpas. Det är det enda rätta.”
En som ställer sig kritisk till utrikesministrarnas beslut är den alltid läsvärde Eli Göndör, mellanösternkännare islamolog. På sin blogg skriver han idag mycket klargörande om hur Hizbollah uppkommit och är organiserat. Bilden som Göndör målar upp visar en betydligt mer sammanhållen rörelse än vad europeiska politiker och journaliser ibland vill låta påskina. ”Om Hizbollahs militära avdelning terrorstämplas”, konstaterar Göndör avslutningsvis, ”ska hela organisationen hamna under samma rubrik eftersom den politiska och militära verksamheten styrs av samma organisation.”
Det finns inga som helst tvivel om vad för slags organisation Hizbollah är, skrev Daniel Persson i februari, och i denna formulering skulle nog även Eli Göndör stämma in. Att EU:s utrikesministrar väljer att terroristklassa halva rörelsen är, med detta i åtanke, en märklig halvmessyr. Även Carl Bildt medgav på måndagen att det inte är enkelt att skilja mellan Hizbollahs militära och politiska gren.
Detta till trots är utrikesministrarnas agerande en viktig signal till såväl Hizbollah som till de människor som drabbas av organisationens terrordåd. Förhoppningsvis kan terroriststämpeln även fungera som en signal till de delar av den svenska vänstern som mer eller mindre öppet flirtar med Hizbollah och Hamas. Det har bara gått några år sedan Andreas Malm, skribent på såväl DN:s som Aftonbladets kultursidor, öppet tog ställning för Hizbollah och högt uppsatta socialdemokrater som Mona Sahlin och Jan Eliasson talade på demonstrationer där Hizbollahs gula flagga med en uppsträckt hand som fattar en automatkarbin vajade framför scenen (Läs t.ex Per Gudmundson om detta).
