På torsdagen meddelade regeringen och Försvarsmakten tillsammans att situationen för de afghanska tolkarna ska redas ut. Försvarsmakten menar att det för vissa tolkar kan finnas ett hot och regeringen har bett myndigheten att snabbutreda saken.
Det är en nyhet vi tar emot med glädje. Regeringen har hittills agerat trögt och lite småförvirrat. Andra länder som Frankrike, Kanada och nu senast Norge har redan tagit ansvar för sina tolkar, men nu kanske också den svenska regeringen inser vad som måste göras.
Men återigen måste det påpekas att den svenska asyllagstiftningen i det här fallet inte alls är generös, som försvarsministern säger i SVT. Tvärtom lägger asyllagstiftningen helt obegripliga hinder i vägen. Samma tolkar som just nu arbetar sida vid sida med svenska myndigheter kan inte lämna en asylansökan till dessa myndigheter, utan tolkarna måste åka hela vägen till Sverige för att kunna söka asyl. En asylansökan kan inte lämnas in på svenska ambassaden i Kabul. Detta kan verkligen inte sägas vara generöst.
Det minsta vi kan göra för tolkarna är att i alla fall låta dem söka asyl på plats. Allt annat vore tjyvsnålt till det yttersta.
Det var den 17 februari som vi från Frivärld sparkade igång debatten med en artikel i SvD. Dagen efter publicerade vi också vår rapport. Problemet med tolkarnas situation dök upp i medierna första gången i somras men gav då inte upphov till någon debatt.
Nu får vi därför hoppas att regeringen har tagit intryck av vad tolkarna själva säger och vad försvarsmakten har att rapportera. Såvitt vi på Frivärld kan se finns det åtminstone ett genuint stöd hos den svenska allmänheten för en lösning som är mer värdig än att vi bara säger tack och hej och drar.
Läs mer om tolkarna:
Vänta inte tills första tolken dödas, Svenska Dagbladet.
Tolkarna lämnas åt talibanerna, rapport av Siri Steijer och Stefan Olsson.
”Vi riskerar att bli dödade för att friheten inte vann”, Frivärld Magasin.
21 afghanska tolkar får asyl i Norge, Frivärld Magasin.
