REPLIK Det var slarvig historieskrivning som poserade med journalistisk autenticitet. Inte särskilt provocerande, bara irriterande, skriver Martin Gelin i en replik på Katarina Tracz artikel Konst får provocera, men inte i fel frågor.
Katarina Tracz skriver att ”kritiken mot Zero Dark Thirty utgår från föreställningen att konst överhuvudtaget inte bör problematisera tortyrfrågan”. Det är en absurd slutsats att dra av min text. Tvärtom har jag och många andra som kritiserat Zero Dark Thirty väntat otåligt på en film som skulle vara just en seriös problematisering av tortyrfrågan.
Men Zero Dark Thirty var inte det. Det var slarvig historieskrivning som poserade med journalistisk autenticitet. Inte särskilt provocerande, bara irriterande.
Hela filmens PR-kampanj handlade om att utstråla journalistisk autenticitet och hyllningarna av filmen har också handlat om hur verklighetstrogen den är. Men filmen förvränger berättelsen om jakten på bin Ladin genom att överdriva tortyrens roll. Det har inneburit att filmen i USA bidragit till ett markant skifte i det offentliga samtalet, till tortyrförespråkarnas fördel.
Det är min enda kritik av filmen.
Tacksam om magasinet Frivärld inte hittar på att jag skrivit saker som jag inte har skrivit.
